Anna Gor, en av två grundare av Centrum för Samtidskonst i Nizhnyj Novgorod.

Tar publiken på allvar

Konstcentret i Nizhnij Novgorod sänder varje vecka sitt eget teveprogram i den regionala tevekanalen. Starkt ledarskap, sponsorintäkter och ett intensivt publikarbete skapar möjligheter för Rysslands regionala konstcentra.

De första oberoende gallerierna i Moskva och S:t Petersburg firade femtonårsjubileum 2007. Nya gallerier öppnar hela tiden, samtidskonsten blomstrar och federala kulturmyndigheter ger stora pengar till Moskvas internationella konstbiennal.

En marknad för samtidskonst växer fram i Ryssland − om än koncentrerad till storstäderna. Men i regionerna står samtidskonsten lågt i kurs. Lokala myndigheter har ofta föga förståelse för nya kulturella influenser och idéer och är sällan intresserade av att stödja kultur och samtidskonst.

Stark ställning

Undantag finns dock: Jekaterinburg, Nizjnyj Novgorod och Kaliningrad har alla varsitt centrum för samtidskonst, som formellt sorterar under den statliga institutionen National Centre for Contemporary Art, NCCA.

De har alla en stark ställning som oberoende institutioner i sina regioner, inte minst tack vare Leonid Bazjanov, chef för NCCA i Moskva. Det var han som under mitten av 90-talet såg till att dessa tre institutioner − som då var baserade på entusiasm och mer eller mindreideellt arbete − fick gå in som filialer till en federal institution och därmed skaffa sig en viss grundtrygghet.

Självständiga enheter

Men Bazjanov själv vill inte styra filialerna utan menar att de ska fungera som självständiga enheter. Det ryska kulturministeriet har heller inte visat några tecken på att vilja styra NCCA eller dess filialer − än så länge.

Sina största intäkter får man dock inte från Moskva, utan från sponsorer. Även det hjälper till att ge dessa centrum en stark, oberoende ställning. Centrum för Samtidskonst i Nizhnij Novgorod är till exempel till hälften finansierad av Ford Foundation. Resten kommer från Moskva medan de lokala myndigheterna inte ger något stöd alls.

Målmedvetna chefer

Men den viktigaste förklaringen till varför dessa centrum fungerat så bra är dess ledare − starka, målmedvetna individer med stor integritet. Samtliga är kvinnor mellan 35 och 50 år. De skapar ett intellektuellt och konstnärligt fönster i sina regioner mot världen och nya tendenser på den globala konstscenen.

Anna Gor är en av två grundare av Centrum för Samtidskonst i Nizhnyj Novgorod 150 km sydöst om S:t Petersburg och numera en centralfigur i stadens kulturliv. Konstcentret är oerhört aktivt och inriktar sig särskilt mot fotografi och videokonst. Deras fantastiska utställningshall är inrymd i ett ammunitionsförråd från mitten av 1800-talet. 

Jag träffar Anna Gor över en kopp kaffe på Nya Tretjakovgalleriets café i Moskva. Med entusiasm målar hon upp en imponerande bild av ett centrum med höga konstnärliga och folkbildande ambitioner – att inte bara anordna intressanta utställningar utan också aktivt föra ut kunskap och förståelse för samtidskonsten till allmänheten.
− I vår region finns det inte många konstnärer, kanske 10 eller 20, säger Anna Gor. Centrets uppgift blir därför att bjuda in konstnärer utifrån – från Moskva eller andra stora städer eller från utlandet

Impulser till lokala konstnärer

Genom att bjuda in konstnärer utifrån att ställa ut och aktivt verka för att ge impulser till lokala konstnärer utvecklar man det lokala konstlivet, påpekar hon. Men centret har också en annan viktig funktion: Att utbilda publiken. Det är en uppgift Anna Gor och hennes kolleger tar på allvar. På centret anordnar man ofta såväl föredrag om konst som guidade turer och man producerar också en hel del informationsmaterial i tryckt form. Men centret producerar också ett eget teveprogram, som sänds i en regional tevekanal.

− Vi berättar om samtidskonst och om vår verksamhet. Centret har en egen filmgrupp som skickas ut för att filma från intressanta utställningar i Ryssland eller internationellt – vi har filmat i Venedig, Dokumenta/Kassel, Frankfurt, London och Paris med mera.

Eget bibliotek

Filmerna använder man också för att bygga upp ett videoarkiv, kopplat till centrets eget bibliotek.

− Och vi arbetar också med en bok, där vi ger en populärt skriven översikt över 1990-talskonstens utveckling och presenterar våra utställningar i sitt konstvetenskapliga och historiska sammanhang.

Lena Jonson, Sveriges kulturråd i Ryssland