Ateljéerna på Bat Arts Centre i Durban ger arbetsro åt konstnärer med små ekonomiska möjligheter. Njabulo Mtshali är konstnärlig ledare för en verksamhet som handlar lika mycket om att utveckla konstnärskap som att exponera konst.

Njabulo Mtshali:

”Installationskonst är min passion”

Njabulo Mtshali kombinerar sitt eget konstnärsskap med att stötta andra.   
− Begåvade personer behöver en mentor. Det går inte att få någonting från ingenting!

Att hitta till Bat Arts Centre i Durban är inte det lättaste. Den som vill ta sig dit måste först korsa den hisnande hårt trafikerade Victoria Embankment, innan man tvingas passera en mörk och urinstinkande gång under järnvägen för att slutligen komma fram till byggnaden, dold bakom en betongbarack alldeles vid kajkanten.

Mötesplats

Durban är en tremiljonersstad på Sydafrikas östkust. Framförallt är den känd för sin stora indiska befolkning och för sin hamn, den största i Afrika och den nionde största i världen. Bat Centre bildades 1995 med målsättningen att skapa en mötesplats för konstnärer från Durbans många kåkstäder. Det är inrymt i ett hus som tidigare tillhört Sydafrikas flotta. I dag är det täckt med muralmålningar över i stort sett hela fasaden och här finns en hörsal, konstnärsateljéer, flera butiker för konst och konsthantverk, två barer och tre olika gallerier för konstutställningar.

Små möjligheter

Centret erbjuder också konstutbildning för personer som av olika skäl inte har möjlighet att söka sig till de konventionella konstskolorna. Ett bestämt fokus är att satsa på konstnärer med begåvning men små möjligheter att utveckla sitt konstnärskap. De elever som väljs ut får inte bara gratis utbildning tre dagar i veckan utan även ersättning för sina reseutlägg.

− Vi får ut mycket ur de studenterna: Förutom att de blir goda konstnärer kan de dela med sig av vad de lärt sig när de kommer tillbaka till sina kåkstäder, säger Njabulo Mtshali, curator och konstnärlig ledare för Bat Centre.

Artist in residence-program

I dag finns 20 konstelever och 10 musikelever på Bat Centre. År 2000 inledde centret ett Artist in residence-program som innebär att 2-3 begåvade elever får stanna kvar på centret ett extra år, under Njabulos överinseende. Därefter får de hålla varsin soloutställning.

− Begåvade personer behöver en mentor. Det går inte att få någonting från ingenting. Jag har varit med om att forma flera konstnärsskap. Nu är de redo att erövra världen!

Njabulo berättar om en av sina adepter, Nugelo Jumede. Han porträtterade skådespelaren Forest Whitaker − vars tolkning av Idi Amin gjorde succé i filmen ”Last king of Scotland” −  i gestalt av den legendariska Zulukungen Shaka.

− Forest Whitaker blev så nöjd att han köpte målningen!  

Vill agera

Njabulo är själv konstnär, utbildad på Durbans tekniska högskola, som också har en konstnärlig utbildning. Främst arbetar han som grafiker, i den träsnittsteknik som har en stark tradition i Sydafrika.

Men varför väljer man rollen som pedagog?

− Konstnärens roll är att reflektera över det som pågår i samhället. Men jag vill agera också, dela med mig av vad jag kan!

Klassiska europeiska konstnärer som Van Gogh och Matisse väckte hans eget konstintresse, men för närvarande är det installationskonsten som fascinerar honom mest.

− Installationskonst är min passion!

Varför?
− Det väcker känslor, publiken börjar ställa frågor.

Installation av potatis

2006 gjorde Njabulo en installation inför 30-årsdagen av studentupproret i Soweto. Den 16 juni 1976 samlades mer än 20 000 ungdomar för att protestera mot usla förhållanden i sydafrikanska skolor. Polisen öppnade eld och 23 personer dog enligt de officiella siffrorna.

Fotografen Samuel Nzima tog ett berömt fotografi på Mbuyisa Makhubu, som bär 13-årige Hector Petersens döda kropp i famnen. Njabulo återskapde bilden − med potatisar. 30 säckar gick åt.

 − Jag är fascinerad av potatis. Det är en av våra viktigaste matvaror, den finns i varje hem. Den är smutsig utanpå men guldfärgad inuti. Och egentligen är den ganska känslig, den kan ruttna och om man låter den ligga för länge i dagsljus blir den giftig.

− Det gäller att använda sig av symboler som publiken kan relatera till, då kan det bli en diskussion. ”Det här är ett föremål som finns i mitt eget hem, och nu gör någon konst av det!”

Text & foto: Mårten Janson