© Arcángel Constantini
Internet förändrade allt
Mexikanska Arcángel Constantini och Brian Mackern från Montevideo representerar nätkonstens första och andra generation. Nilo Casares har intervjuat dem.
Vad gjorde ni innan ni började med nätkonst?
Arcángel: Jag började med illustration, fotografi och elektronik från 80-talet, både analog och digital.
Brian: Jag började med elektro-akustisk musik.
Vad var det med nätkonsten som lockade?
Brian: Jag var inne på att starta ett skivbolag där musiken endast kunde laddas ner från nätet. Det här var i en tid när mp3 ännu inte fanns. Allting gick väldigt långsamt på nätet. Jag bestämde mig för att försöka med formatet MIDI. MIDI genererar en fil som man egentligen inte kan kontrollera hur den låter i mottagarens dator. Allt beror på vilket ljudkort man har installerat. Det hjälpte mig att inse att det är möjligt att utveckla en idé som kan låta på massor av olika sätt. Det gjorde mig ännu mer intresserad av digital teknik.
Arcángel: Mitt första försök med digital konst var projektet "Barba", tillsammans med Juan Carlos Vázquez. Det innehöll en lekfull kritik mot masskonsumtionen. Vi överträdde ironiskt varumärkenas begränsningar på ett experimentellt sätt. Det var en lågbudgetkaraoke som designats för 56 kilobytes-modem. Tack vare det lärde vi oss att arbeta med html.
Hur skulle ni definiera nätkonst?
Arcángel: Internet ändrade på allt. Det handlar inte bara om digital konst utan om de flesta processer som handlade om kommunikation. Nätkonst är ett ställningstagande riktat mot framtiden, inte bara en konstgenre.
Arcángel: De som känner till mitt arbete och vad jag står för vet att jag hör till den gamla skolan vad gäller nätkonstnärer. Nätkonst är en kultur som använder sig av internet som ett hjälpmedel eller som en referenspunkt. Internet är det enda sättet för nätkonst att existera.
Ni arbetar båda med så kallade soundtoys. Kan ni berätta mer om det?
Brian: Man skulle kunna definiera det som ett enkelt och lekfullt gränssnitt med vilket man kan navigera och skapa sina egna ljudmixar och generera egna, visuella ljudspår.
Arcángel: Det är interaktiva gränssnitt som integrerar bild och ljud. Konstnären erbjuder en musikupplevelse som är helt beroende av användaren.
Vad måste ingå i en digital soundtoy?
Brian: När upphör ett gränssnitt attt vara en leksak och övergår till att bli ett användbart verktyg? Gränserna är inte tydliga. Dessa gränser etablerar konstnären själv genom sitt arbete, eller så definierar användaren själv sina gränser när hon navigerar genom gränssnittet. Genom att förhållandet mellan upphovspersonen och användaren rubbats , synliggör soundtoys alla möjliga frågeställningar, inte minst vad gäller upphovsrätt. Upphovspersonen – gränssnittsdesignern – har kontroll over kompositionsfasen men inte över slutresultatet.
Nilo Casares, konstvetare & skribent bosatt i Valencia
Sidan uppdaterad: 15 apr 2008 16:34 |
|