© NMM, Greenwich, London
Miljösmart utställning på försök
Kartong och plast av gamla cd-skivor - är det vägen till det miljösmarta museet? Alice Graham på National Maritime Museum i Storbritannien skriver om att göra utställningar som lever som de lär.
Museiutställningar designas oftast utifrån målsättningen att göra maximalt intryck på besökaren. De ska också produceras så billigt som möjligt, samtidigt som de ska leva upp till konservatorernas krav. Besökarna förväntar sig nya utställningar och nya upplevelser i museirummen. Kostnaderna blir stora, inte bara för museet utan även för miljön. Sådär en gång i halvåret ska en stor utställning rivas och en ny komma i dess ställe. Stora mängder av fullt användbart byggnadsmaterial fraktas till tippen medan nya skiljeväggar byggs, ofta bara någon decimeter från de tidigare. Det är bra för byggentreprenörer och utställningsformgivare - men är det långsiktigt hållbart?
Enorma möjligheter
Hur kan man balansera en miljömässigt hållbar utveckling mot publikens förväntningar på ständig förnyelse? Som jag ser det, handlar hållbar utveckling inte om att sluta göra det vi gör i dag, utan i stället att tänka efter mer, vara kreativa och utmana rådande tankesätt. Att arbeta med hållbar utveckling innebär enorma möjligheter för oss som jobbar med utställningar. Vi har en chans att forma framtiden, att få saker att hända. Vi som arbetar pedagogiskt med utställningar har ett övertag. Inte bara kan vi förändra oss själva, vi kan också påverka andra. Vi måste uppnå en förändring i varja människa, för att en riktigt uthållig livsstil ska kunna uppstå. Museerna och gallerierna borde stå mitt i denna förändring.
Resan har börjat
På National Maritime Museum har vi inlett resan mot ett uthålligare sätt att bygga utställningar. Den började med projektet "Your ocean". Det är en liten permanent del av museet och en webbplats som handlar om hur hur oceanerna påverkar människan och hur vi påverkar oceanerna. Vi insåg snabbt att om vi inte försöker bygga utställningen på ett miljömässigt hållbart sätt, skulle den inte bli trovärdig.
Förverkliga sitt eget budskap
Tillsammans med designföretaget thomas.matthews satte vi igång arbetet med att skapa en uthållig utställning i ordets rätta bemärkelse: vi ville att den skulle förverkliga sitt eget budskap. Den har nu varit öppen i två år och är verkligen uthållig, i alla fall delvis. Vår främsta lärdom var antagligen att en sant uthållig utställning inte var genomförbar där och då. Det är det antagligen fortfarande inte, eftersom det saknas riktlinjer och fungerande nyckeltal för vad som krävs.
Däremot lärde vi oss en hel del om vilka problem som finns och vad vi kan göra bättra nästa gång. Vi lärde oss att hållbar utveckling kräver mer än ett beslut om att man vill arbeta med det. Det kräver att man experimenterar, gör misstag och vågar byta riktning genom ett antal små steg.
Återanvänt i första hand
Den turnerande versionen av "Your ocean" byggdes nästan helt av kartong. ©NMM, Greenwich, London |
Antalet möten minimerades för att minska resandet och vi använde lokala leverantörer där det var genomförbart. Men framförallt koncentrerade vi oss på de material som skulle användas. Vår princip var att i första hand återanvända material och därefter använda material av återvunna råvaror. När inget av detta var möjligt skulle vi välja material som gick att återvinna.
Pedagogiskt med återvunna cd-skivor
Arbetet ledde oss fram till ett företag i London, Smile Plastics, som tillverkar nya, intressanta material av återvunnen plast med inblandning av återvunna bildäck, gamla sedlar, cd-skivor och yoghurtförpackningar. Bland annat gör de ny plast av gamla cd-skivor, där spår efter ursprungsmaterialet finns kvar i form av glittrande partiklar. Vi valde detta material, dels eftersom den glittrande ytan påminner om havet, men också därför att det blev pedagogiskt riktigt att visa barn och ungdomar att föremål som de hanterar varje dag - cd-skivor - kan återanvändas så här.
Vi valde färg med så låga halter av lösningsmedel som möjligt och återanvände material från tidigare utställningar. Det var viktigt att besökarna såg hur utställningen var uppbyggd, därför satte vi etiketter på alla material som användes i utställningen och kunde visa fram dem som en del av vårt budskap.
Besvärliga material
Allt var inte lika framgångsrikt. Byggarna insåg att en del av materialen var besvärliga att arbeta med och att återanvända gammalt material visade sig bli dyrare än att köpa allting nytt. Det krävs mycket folk att dra ut gamla spikar, forma om skivor och trästycken och täcka med nya färgskikt.
Tänka tillsammans
Byggnadsentreprenörer, designers och utställare måste tänka till tillsammans. Det gäller att redan i designstadiet av en utställning ha klart för sig hur man kan återanvända utställningens material i stället för att skicka det till tippen. Det ultimata systemet måste vara flexibelt och helt anpassat för återanvändning: montrar som kan byggas om, energieffektiv belysning och byggnader som kräver minimalt med uppvärmning och luftkonditionering. Det blir naturligtvis svårare när man - som många kulturinstitutioner - har en kulturhistoriskt viktig byggnad, liten budget, och mycket stora krav på belysningen för att skydda föremålen. Jag tror att man kan göra mycket även under dessa förutsättningar.
"In i varenda offertförfrågan"
Vår viktigaste lärdom var att det måste vara klart från början att hållbar utveckling är någonting mycket viktigt. Alla leverantörer och samarbetsparter måste redovisa hur de lever upp till kraven. Hållbar utveckling måste skrivas in i varenda offertförfrågan.
Ta till sig möjligheterna
Vad hände efter att utställningen öppnat? Jo, vikten av hållbar utveckling har fått tyngd, och inte bara på vår utställningsavdelning. Även restaurangen, den pedagogiska avdelningen, butiken, personalavdelningen och marknadsavdelningen har tagit till sig möjligheterna. Plötsligt fann jag mig själv som ordförande för en nybildad arbetsgrupp för hållbar utveckling. Vi har suttit i möten med kulturdepartementet, besökt återvinningsanläggningen i Greenwich och sett till att museets restaurang numera serverar fisk som fångats på hållbart vis.
Heldagar för barn
Vi lyckades ordna finansiering till ett treårigt undervisningsprogram om miljöfrågor och klimatförändringar. Det har lett till att vi nu arrangerar heldagar för 8- och 9-åringar där vi diskuterar människans förhållande till havet.
Eleverna får möjlighet att delta i interaktiva sessioner där de får forska efter information, debattera och ställa frågor om energi, föroreningar, klimatförändringar och hållbar utveckling till ledande industriexperter.
Turnerande versionUtställningen Your ocean har nu också en turnerande version. Där har vi fortsatt vårt arbete med att använda miljömässigt uthålliga material. Den här gången producerade vi utställningen nästan helt i kartong. Det är ett tåligt material som både är återvunnet och återvinningsbart. Man kan måla det, trycka motiv på det, snabbt skära till det i vilken form som helst och det är väldigt lätt att transportera. Våra förväntningar är höga men det återstår att se hur materialet kommer att klara av påfrestningarna från entusiastiska besökare. Utställningen har nyligen öppnat i Beacon Museum, Whitehaven, och kommer att turnera runt på olika brittiska institutioner de kommande två åren.
Stor entusiasm
Intresset för hållbarhetsfrågor ökar. I november 2007 höll vi ett möte med professionella inom utställningssektorn för att diskutera strategier för miljömässigt hållbara utställningar. Entusiasmen för att göra saker på ett mer uthålligt vis är stor men vi saknar kunskap och användbar information om hur vi ska gå vidare.
Alla ska med
Min erfarenhet under de senaste åren är att förändring är inget man kan stressa fram. Det är oerhört viktigt att hela organisationen är med. Förändringen kommer när varje individ tar ansvar för vad man kan göra inom sin egen yrkesroll. Än så länge handlar hållbarhet för vår del främst om ekologisk hållbarhet. Det är ett område som hittills inte haft så stor tyngd och därför upplever jag att det är en bra utgångspunkt för att få personalen motiverad att börja tänka nytt.
Hållbar utveckling något man talar om
Vi har bara börjat vårt arbete här på National Maritime Museum. Men ofta är det att så själva fröet till en förändring som kräver de största ansträngningarna. Jag upplever att hållbar utveckling numera är något som man talar om i korridorerna på vår institution. När någon stoppar mig för att be mig lyfta frågan om fler cykelställ utanför museet, eller berättar för mig att de är oroliga för att de inte kan dra ner värmen i sina rum, tror jag att de förvånas över mitt breda leende. Jag tänker: "Det här är fantastiskt, det fungerar, vi är på väg - till slut".
Alice Graham
är utställningsprojektledare på National Maritime Museum i Greenwich, Storbritannien
Artikeln skrevs ursprungligen för tidskriften Engage, och har tidigare varit publicerad i Engage, nr 21: Art and Climate Change, 2008, ed. K Raney, engage, London, ISSN 1365-9383, www.engage.org