Hela organisationen måste vara delaktig om museerna ska vara trovärdiga i klimatdebatten. Här ”reverse grafitti” – bilden har uppstått genom att konstnären tvättat bort avgaspartiklar från en betongvägg. ©valkyrie116

Klimatarbetet – ”man måste vara trovärdig inåt”   

Hela personalstyrkan måste med när museerna engagerar sig i den allt intensivare klimatdebatten.
– Klimatfrågan innebär ett abrupt uppvaknande. Då måste man vara trovärdig inåt, det måste komma från hjärtat, säger Lotta Johansson på Navets Science Center.

– Vi vill väcka folk i klimatfrågan och få dem att inse att de måste agera. Om man inte har tillräckliga kunskaper, då är det lätt att hänga på någon klimatförnekare som säger att ”det där med den globala uppvärmningen är väl inte så farligt…”

Länkar Navet Science Center Teknikens Hus Historiska Museet Kalmar Läns Museum

Lotta Johansson, verksamhetsansvarig på Navet Science Center i Borås, har dragit slutsatser av klimatlarmet. När jag intervjuar henne sitter hon i Navets biogasbil på väg till en konferens i Danmark. Hon berättar om en mödosam resa, på väg mot den klimatsmarta institutionen.

Hållbar utveckling överallt

På Navet har man sedan fyra år tillbaka, beslutat sig för att integrera en aspekt av hållbar utveckling i samtliga teman som behandlas. Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm arbetar också med att integrera klimataspekten i alla utställningar oavsett ämne. Ett klimatperspektiv kan handla om att till exempel lyfta fram förändringar i vissa flyttfåglars ankomst, eller växters blomningsperioder. Riksmuseets specialutställning ”Uppdrag: Klimat”, som öppnade 2004 har blivit permanentad, och uppdateras nu kontinuerligt.

”En solskenshistoria”

Just nu deltar också en av institutionens geologer i ett klimatforskningsprojekt på plats i Arktis. Riksutställningar och Teknikens Hus i Luleå har producerat turnerande utställningar, ”Klimat ekonomi politik” (i samarbete med Naturhistoriska Riksmuseet) respektive ”Klimatgreppet – en solskenshistoria”. Under 2009 kommer två statliga museer i Stockholm att öppna nya utställningar som knyter an till frågan om den globala uppvärmningen. Tekniska museet fokuserar på energifrågan i ”Vägval” som öppnar nästa höst. I utställningen finns både en historisk del som förklarar hur vi hamnat i dagens energislukande fossilberoende, och en framtidsdel med ett ”showroom” för ny miljöteknik.

Utställning vill ge perspektiv

Historiska museet i Stockholm  tar upp temat: ”kulturarv , miljöförstöring och klimatpåverkan” i  utställningen ”Hotad historia – klimatet förstör vårt förflutna”.

– Det historiska perspektivet lyfts alltför sällan fram. Jag tror inte att så många känner till hur miljöförstörning och klimatpåverkan hotar kulturmiljön. Vi vill ge ytterligare perspektiv till debatten, säger Sophie Nyman utställningschef på Historiska museet.

Försurning förstör

Riksantikvarieämbetet har studerat hur arkeologiska fynd förstörts av försurning i jorden. Material som påträffats välbevarade för 50 år sedan, kan i dag vara helt utplånade – av det som var ett järnföremål skymtar bara färgspår. Utställningen uppmärksammar också hur röjningen efter stormen Gudrun drabbade fornlämningar i området. När skogsmaskinerna skulle ta hand om enorma mängder nedfallna träd, förstördes en tredjedel  av alla fasta inventerade fornlämningar i Kronobergs län. Museet tar också upp klimatförändringar längre tillbaka i historien. Man berättar om när människan förändrade miljön på den en gång skogsbeklädda ön Island, och om den långa fimbulvintern , den klimatchock som drabbade jorden på 500-talet.

”Det handlar om rättvisa”

På Navet i Borås har man valt att sätta in klimatfrågan i ett större sammanhang kring hållbar utveckling. Lotta Johansson betonar att detta begrepp också innehåller en social aspekt.

– Det är lätt att man bara fokuserar på miljöaspekten. Men hållbar utveckling handlar också om hur vi ska utveckla demokratin, om rättvisa och jämlikhet. Den aspekten måste fungera för att vi ska kunna påverka politikerna i de rena miljöfrågorna.

Social aspekt

Många av besökarna på Navet är barn, och gentemot dem kan den sociala aspekten handla om att de ska bli lyssnade till och att deras tankar ska spela roll. Flera pedagoger jobbar med varje grupp och de äldre barnen erbjuds att ventilera sina reflektioner i paneldebatter, efter att faktadelen är avslutad. Lotta Johansson upptäckte att många barn som fått upp ögonen för miljöfrågorna, fick den svåra rollen som hemmets små Krav-poliser.

Därför beslöt man att öka ansträngningarna för att också alla vuxna besökare på Navet, även kommuntjänstemän och företagare på besök, skulle få del av temat.

”Vi är sämre på att granska oss själva”

När det gäller innehållet och utställningsverksamheten är har klimatmedvetandet börjat vakna. Men hur står det till med det interna klimatarbetet? Svenska museer är ju också organisationer som konsumerar bensin, flygbränsle och engångsmuggar i plast. Med 15 miljoner besök årligen skulle svenska museer kunna vara en kraft som påverkar en bred allmänhet – också genom att själva vara inspirerande förebilder i klimathänseende. Så ser inte verkligheten ut idag.

– Vi är bra på att säga till hela världen hur den borde vara, men sämre när det gäller att granska oss själva, säger Monika Appelqvist, utställningschef på Kalmar Länsmuseum.

– Vi har inte börjat några omvälvande processer och vi saknar uttalade mål. Vi ligger efter med de frågorna kan jag ärligt säga. Det har inte efterfrågats av våra uppdragsgivare.

Basal miljöpolicy

Det är i klimatdebattens 2008 ingen självklarhet att alla länsmuseer har så mycket som en basal miljöpolicy. De statliga museerna är ålagda att upprätta dokumentet, men även om de allmänna formuleringarna om att ”minska miljöpåverkan” sätts på pränt, är det inte alltid målen följs upp. En policy som samlar damm i ett skåp kommer knappast att förändra museet, än mindre världen. Naturhistoriska Riksmuseet är en miljöledningsmyndighet, vilket innebär att man ska vara drivande i dessa frågor i hela den statliga förvaltningen. Miljöledningssystemet omfattar resor, uppvärmning, belysning, upphandlingar, materialval och återvinning vad det gäller utställningarna. Två miljöansvariga intendenter stämmer av hur väl man uppfyllt olika åtaganden.

Handlingsplanen är dock allmänt hållen, och innehåller inga kvantitativa utfästelser. Miljösamordnaren Stefan Lundberg erkänner att även om flera rutor kunnat bockas av (bland annat energisnål belysning) så finns inga utsikter att nå det i klimathänseende viktigaste målet av alla: att minska flygandet. Istället har resandet med flyg ökat 40 procent sedan 2004, medan andelen tågresor minskat. År 2007 flög Naturhistoriska Riksmuseets anställda för drygt 1,8 miljoner kronor.

– Det här är svårt. Vi jobbar ju internationellt och våra forskare måste ut i världen och presentera sina resultat.

– Vi kan ju inte förbjuda forskare från att flyga, om de ska till USA eller Kina på konferens. Det kommer att bli svårt att uppnå målen. Det vet vi.

Resa kollektivt

Frågan om transporter, omfattar även museibesökarna. Naturhistoriska Riksmuseet uppmanar sina besökare och sin personal att resa kollektivt eller cykla, hellre än att välja bilen till vardags. Som så ofta är bilfrågan mer känslig utanför storstäderna. I Kalmar pågår just nu en diskussion om hur besökarna ska kunna ta sig till Länsmuseet, om bilåkandet medvetet fördyraras. Kommunen har med miljöargument beslutat att avskaffa gratis parkering för museets besökare – men utan att lägga större resurser på kollektivtrafiken. Monika Appelqvist tycker att beslutet är en ”flopp”, eftersom besökare från Öland saknar möjligheter att nå museet med hjälp av kollektivtrafik.

Sveriges första gröna museum?

Miljöarbetet inne i organisationerna är ofta beroende av enstaka eldsjälars engagemang. Det är en osäker väg att gå i en avgörande fråga. Men de små stegen i det interna klimatarbetet bör heller inte avfärdas: en biogasbil på Navet i Borås gör skillnad, energisnål belysning på Naturhistoriska Riksmuseet och återvunna material i Historiska museets kommande klimatutställning likaså.

Ett statligt museum har just i dagarna beslutat sig för att gå ett steg längre: Tekniska Museet i Stockholm vill bli Sveriges första gröna museum. I begreppet ”grönt museum” innefattar man såväl innehållet i utställningarna, som den egna organisationen. Museidirektören Ann Follin initierar nu ett långsiktigt arbete för att låta ett ”väldigt medvetet miljötänkande” genomsyra hela huset. Här ingår allt från diskussioner om miljöteknik, via miljövänliga material i utställningarna och frågan ”hur tog du dig hit?”, till ekologisk mat i restaurangen.

– Vi gör en kraftsamling som involverar hela organisationen. Det är en häftig vision och nu är det bara att kavla upp ärmarna.

Tänka grönt

Ann Follin som tidigare drivit miljöfrågor som chef för Arbetets museum och Riksutställningar ser en huvudutmaning: Att etablera en medvetenhet hos personalen i att tänka grönt i beslut på alla nivåer.

– Det gäller att vara enträgen och skaffa många ambassadörer för frågorna.

Lotta Johansson på Navets Science Center håller med om att den springande punkten i ett framgångsrikt klimatarbete är just övertygelsen i den egna organisationen. När Navet startade sin process år 2004 började man i fel ände – hos besökarna.

– Det här är frågor som får stora konsekvenser i ditt eget liv, om du tar in dem. Det är ett abrupt uppvaknande. Då måste man vara trovärdig inåt, det måste komma från hjärtat.

Reagerade kritiskt

Helgbesökare som inte hade valt att gå till sitt lokala science center, just för att få sig ett tema kring hållbar utveckling till livs, reagerade ibland kritiskt.

– Mötet med ifrågasättande besökare blev jobbigt för dem i vår personal som inte tänkt igenom frågorna på djupet. Vi gick omkring utklädda till Krav-bananer och gift-bananer och kände oss ifrågasatta som personer. Man måste känna sig trygg om det ska fungera, skrattar Lotta fyra år senare.

– Besökare kunde resonera: ”Det spelar väl ingen roll vad jag gör, det är ju så många olika larm i tidningen hela tiden”. De kände sig inte komfortabla. Vi blev själva lite ställda, och värderingsmässigt var vi inte där, för vi hade samma tvivel.

– Jag tänkte ”herregud”, besökarna kommer att gå ut från utställningen och vara mer antimiljö än vad de var när de klev in. Ett tema kring hållbar utveckling ska inte kännas skamfyllt och tungt, utan man ska gå ut och känna ”Yes! Vi ska göra saker och det ska bli himla kul!”

Kris i verksamheten

Temat drogs tillbaka och verksamheten gick igenom sin första kris. Personalen var uppdelad mellan ”tvivlare” och ”väldigt engagerade”, och de interna diskussionerna kom alltför ofta att lämna sakfrågorna, och glida över till positionering. I dag har Navet gått igenom den interna processen, och alla de tio pedagogerna håller i guidningar på temat.

”Vi talar för lite om vår egen självbild”   

Hur kan museerna bli aktörer i klimatfrågan? Frågan knyter an till en vidare debattfråga som skjuter upp med jämna mellanrum: den om museernas samhällsuppgift.

På Kalmar Länsmuseum öppnar i januari ”Klimatgreppet – en solskenshistoria”, med fokus på förnyelsebara energikällor. Klimattemat föddes ur en annan utställning: den om elens hundraårsjubileum i Kalmar.

– I researchen kände vi att vi ville göra frågan global och samtida. Vi måste vara en aktör i det offentliga samtalet kring klimatfrågan. Jag vill att vi ska våga mer, säger Monika Appelkvist.

Bjuder in sakkunniga

Länsmuseet i Kalmar vill nu arrangera seminarier och bjuda in sakkunniga som kan hjälpa besökarna att navigera. Monika Appelkvist som tidigare arbetat i den mer debattglada scenkonstvärlden, saknar en artikulerad diskussion om hur man kan flytta fram museernas position i det offentliga samtalet.

– Vi talar för lite om vår egen självbild. Jag skulle vilja se en större medvetenhet där. Hur många av de 24 länsmuseerna tar sig an klimatfrågan nu?

Frågan om museernas uppgift, går vidare till Historiska museet i Stockholm och Sophie Nyman igen.

– Kunskap om historia och arkeologi kan ge perspektiv på aktuella samtidsfrågor och skapa bättre förutsättningar för välavvägda beslut om framtiden. Klimatfrågan är en sådan fråga, där museerna har en jätteviktig roll att spela när det gäller att visa upp en komplexitetkomplexiteten inom området och i debatten.

Samtida kontext

Den kommande utställningen om ”kulturarv, miljöförstöring och klimatförändring”, kan kanske bli ett svar på en efterlysning som hörts i den debatt som trots allt finns: Ett historiskt material, belyst i en samtida kontext. Karolina Uggla, doktorand i konstvetenskap vid Stockholms universitet, ligger bakom den frispråkiga bloggen ”Kuriosakabinettet” som behandlar utställningsmediet.

Är museerna agenter för samhällsförändring?

– Nej, inte i dag. En del museer som Världskulturmuseet har väl den ambitionen. Jag tycker att man gör för stor skillnad mellan historiskt material å ena sidan, och samhällskommenterande å den andra. En historisk tolkning kan i högsta grad vara samhällskommenterande, man behöver inte behandla samtida företeelser för att kommentera samtiden.

”Kunskapen är inte relativ”

Museernas kunskapsbärande roll, eller eventuellt deras misslyckande i detta avseende, har också debatterats, senast i våras av Lars Linder i Dagens Nyheter. I den akuta klimatfrågan är vikten av faktaförmedlandet, särskilt avgörande. Trots överväldigande bevis från forskarsamhället och FN:s klimatpanel, uthärdar förnekarna i krönikespalter i Expressen och Svenska Dagbladet. Emil Nilsson är naturpedagog på Biotopia, Uppsalas biologiska museum. Han menar att hans viktigaste uppgift i klimatfrågan är att förmedla kunskapens fundament.

– Allt är inte förhandlingsbart. Kunskapen är inte relativ. Vi kan förhandla om hur vi ska lösa problemen, men vi måste kunna peka på vad problemen är, så objektivt som möjligt. Slutsatser kring klimatförändingens orsaker handlar inte om majoritetens förtryck av minoriteten, som vissa vill göra gällande, utan det handlar om att en del saker är bevisade.

– Det kommer alltid att finnas klimatförnekare. Det är inte det som är problemet. Det finns säkert folk som tror att barn kommer med storken också, men det innebär inte att det är en del av verkligheten.

Förändra samhället

Om museernas huvuduppgift kring sekelskiftet var att samla föremål, och på 60-talet att folkbilda, så pågår idag en förhandling om vad 2010-talets museum ska syfta till. Ska man skapa upplevelser? Tillhandahålla tjänster? Vara en arena för debatt? De museer som genomgått ett klimatuppvaknande, säger det sällan rakt ut, men visst handlar det till och med om att förändra samhället.

Våga ta ställning

Vi står inför en global ödesfråga – och rättvisefråga – som utmanar såväl vårt sätt att äta, resa och konsumera, som idén om den evigt växande ekonomin. På enstaka museer i landet har man antagit klimatutmaningen. Vilket stöd finns då uppifrån? Kommer uppdragsgivarna med pengapåsarna, att backa upp landets museer om de vill driva opinion i en så känslig fråga? Här finns en fundamental intressekonflikt.

Kulturen som verktyg

På kommunal och regional nivå talas ofta om kulturen som ett verktyg för att främja ekonomisk tillväxt. I det som hittills går att utläsa av regeringens kulturpolitik skymtar liknande tankegångar. I våras presenterade de ansvariga ministrarna i de nordiska länderna ”en ny kulturoffensiv som skall förbättra vår ställning i den globala konkurrensen”.

– Det råder ingen tvekan om att kreativitet, innovation och identitetsskapande produkter blir allt viktigare i den internationella konkurrensen. Och just inom dessa områden har Norden goda förutsättningar att placera sig i framkant. Detta öppnar upp för helt nya ekonomiska perspektiv, säger kulturminister Lena Liljeroth i ett pressmeddelande.

Om en – till stora delar fossildriven och resursslukande – ekonomisk tillväxt är syftet med kulturpolitiken, då finns en svårtfrånkomlig motsättning mellan detta mål och ett seriöst klimatarbete. Också i den frågan måste museerna våga ta ställning.

Rasmus Malm
Frilansjournalist