“Five-Man Pedersen (Prototype No.1)” 2003, Simon Starling. Skulpturen är en del av den kommande utställningen DLA Piper Series: This is Sculpture, Tate Liverpool, som öppnar 1 maj 2009. © Simon Starling

Samarbete gör susen

Ett lyckat samarbete är vad som skiljer en succéutställning från en flopp. Vi har talat med dem som vet hur man förvandlar sin institution till en flexibel projektorganisation.

Många organisationer i kultursektorn kritiseras ibland för sin något gammalmodiga och hierarkiska organisation, något som i värsta fall kan vara både kostsamt och resultera i sämre produktioner. Men det finns ett antal institutioner som lyckats gå från en traditionell matrisorganisation till något flexibelt, effektivt och betydligt roligare – till gagn för både personal och besökare.

Bred publik

Vid brittiska Tate har man länge satt projektet i centrum och låtit representanter från både de kulturella och kommersiella avdelningarna sitta med när programmen ska utformas, något som bidragit till att Tate blivit ett av världens mest besökta och uppskattade museer. För att locka en bred publik till konstutställningarna inleds alltid varje programplanering med att kuratorerna och kreatörerna sätter sig ner med de från utbildnings- och kommunikationsenheten. Utgångspunkten blir alltså inte bara vad som ska visas upp utan vilka det ska visas upp för. Det kanske låter självklart. Men att få dessa grupper att sätta sig vid samma bord har inte varit helt enkelt.

− Det har funnits en motvilja hos curators att beblanda sig med dessa frågor. De är rädda att deras program eller konstnärliga integritet ska kompromissas, säger Christoph Grunenberg, chef för Tate Liverpool.

− Att skapa en dialog och undanröja den traditionella misstänksamheten från våra curators är en av nyckelframgångarna hos Tate Liverpool.

Utgå från programmen

Han förklarar att ett lyckat samarbete mellan de olika yrkesgrupperna är det som skiljer en succé från en flopp. Arbetet måste alltid utgå från verksamhetens program, inte organisationens hierarki.

− Programmet är det viktigaste som vi gör och allt utgår från dem. Redan från början finns en medvetenhet om att de som ska tolka utställningen och föra ut den till en bredare publik är delaktiga i beslutandeprocessen. Det måste bygga på respekt kring varandras expertis, säger han.
 
− Att arbeta så här är fortfarande ganska ovanligt.

Behålla identiteten

Även vid Världskulturmuseet i Göteborg har man insett betydelsen av att utgå från

Länkar Tate Liverpool Världskulturmuseet Riksutställningar

projektet. Enligt museets chef, Margareta Alin, är det viktigaste att varje yrkesgrupp får behålla och främja sin identitet för att kunna samarbeta med andra.

− Vissa känner sig osäkra när de möter vissa grupper. De känner sig trampade på, förklarar hon.

− Vid varje projekt som startas så sitter alla yrkesgrupper med från början på samma villkor. Alla ska få en röst från sitt område. Det är demokratiskt och det lönar sig på sikt. Annars kommer problemen under resans gång.

Organisationsblomma

En organisation som utgår från programmet eller projektet beskrivs ibland som en blomma. I mitten är själva projektet och bladen runtomkring är enheterna med sina specialistkompetenser; som tekniska enheten, utställningsproducenter, kommunikation och turnépedagogerna. Alla blombladen är likvärdiga, lika stora och lika viktiga. De är alla med i planeringen från början, även om alla inte behövs till lika stor del under själva projektet, beroende på projektet natur. Krukan är stödfunktionen, som administration och projektledare, så att blomman kan hålla sig uppe.

När det för tre år sedan stod klart att Riksutställningar skulle omlokaliseras till Gotland beslutades att organisationen uttalat skulle gå från en matrisorganisation till projektinriktad organisation.

”Talade inte tillräckligt”

− Med matrisorganisationen var det mycket mer statiskt. Det fanns inga självklara träffpunkter och man talade inte tillräckligt med varandra. Med blommodellen riskerar ingen att bli överkörd. Att jobba med blomman handlar om att lita på andras kompetenser, förklarar Anneli Strömberg Fatty som är chef för Riksutställningars projektkontor.

Även hon framhåller betydelsen av att ha med pedagogik och kommunikation redan i startskedet, i stället för plocka in dem sista av alla.

Varje projekt tilldelas en projektledare som håller i trådarna från planeringsskedet till att utställningen plockas ner och utvärderas.

− Inom näringslivet är detta självklara saker, säger hon.

Långt ifrån enkelt

Att lyckas med att förändra en traditionell organisation är långt från enkelt. Det riktiga jobbet börjar först när omorganiseringen är gjord, så att folk inte återfaller in i gamla mönster. I grund och botten handlar det om att låta individer träda fram med sina personliga kvalifikationer.

− Att gå från den hierarkiska tolkningen av uppdraget, som man blivit tilldelad av exempelvis en kommun med olika styrdokument, och gå till en struktur där kompetensen avgör är svårt, anser Max Valentin, ledare för Fabel, ett konsultbolag som hjälper organisationer att designa processer för att påverka attityder och värderingar, med kunder som Halmstads länsmuseum och Vin- & sprithistoriska museet.

− Att nå den punkt med involverande struktur där folk kan ta på sig ansvar av en omdefinierad roll och känna nyfikenhet i sin egen yrkesroll ligger i kompetensutveckling. Tyvärr investeras det väldigt lite på kompetensutveckling av personalen på museer i dag. Det gör att man behåller den struktur som redan finns.

Romantisk bild

På samma sätt som vissa akademiker gärna exkluderar vissa grupper finns det de akademiker som har en romantisk bild av att alla vill vara med. Men det är inte självskrivet bara för att den organisatoriska strukturen tillåter det. När Margareta Alin vad chef för Kulturen i Lund märkte hon att det inte var alla som vill sitta vid det runda bordet.

− Jag upplevde inte att alla ville delta på samma villkor. Det råder olika kulturer. Det är inte säkert att muraren och målaren vill sitta stilla flera timmar och diskutera mål och ideologier. Akademikerna har ofta en dröm av att involvera alla. Men många vill hellre göra än att prata.

− Jag som är en ”68:a” tvingades revidera min världsbild!

Besökarna ger idéer

Vid Tate Liverpool utmanar man nu samarbetet mellan yrkesgrupperna ytterligare. Inför den nya utställningen, The Fifth Floor, har utställarna överlåtit ansvaret på en helt annan grupp - besökarna och folket i staden. Totalt har över 1 000 personer lämnat idéer kring hur de vill uppleva en konstutställning och hur besökarna bättre ska kunna interagera med konsten.

− Det är en mycket utmanande och viktig modell utifrån ett väldigt nära samarbete mellan utbildnings- och utställningsavdelningen, säger Christoph Grunenberg.

Johan Nylander

Frilansjournalist baserad i London och på Gotland. Dessutom författare till boken
"Förenkla – så räddar du kunderna, organisationen och dig själv från krångel”, Liber 2008.