Fotograf: Mölndals Museum
Utställningsåret 2008
Färdigspelat efter inbrott på Mölndals Museum, exploderande museiföremål och Liseberg gjorde en Göran. Spana minns utställningsåret 2008.
Det var vid en inventering av magasinet som Armémuseums personal fann en rostig och sprucken gjutjärnsraket från 1830.
− Den är väl av karaktären nyårsraket ungefär, säger Christina Tengner, metallkonservator på Armémuseum.
− På raketen satt en gammal handskriven lapp med texten: ”Skarp?”
Lappen var nog för att Armémuseum skulle kalla in experter från Svea Livgarde och det hela slutade med att raketen sprängdes i luften på Livgardets skjutfält i Kungsängen norr om Stockholm.
− På ett museum av vårt slag händer det naturligtvis ibland att vi stöter på explosiva föremål. Vi har många yngre medarbetare och det är viktigt att de blir utbildade och att vi växlar över kunskapen om föremålen till dem.
Händelsen resulterade i ett tvådagarsseminarium med Bob Smith och Ruth Brown, två brittiska experter på svartkrut, eldpilar och andra explosiva föremål från förr. En slutsats från seminariet – med titeln ”Don´t Panic” – var dock att Armémuseums konservatorer kan andas ut, berättar Christine Tengner:
− Moderna explosiva ämnen kan bli mer stötkänsliga med tiden. Därför måste de hanteras med mycket större försiktighet än gammalt svartkrut som kräver eld eller gnistor för att reagera.
− Men vad det handlade om för vår del är att vi inte ska bli rädda när vi stöter på sprängämne utan veta exakt vad vi ska göra!
Inbrott blev utställning
Ett museum som lyckades vända en motgång till något positivt är Mölndals
museum, som drabbades av ett inbrott i sin utställning om dataspel. Med 38 000 besökare har den blivit museets största framgång någonsin. Men när det bara var två veckor kvar av utställningsperioden kom personalen till museet en lördagsmorgon för att konstatera att där det en gång stått hårddiskar, dataskärmar och spelkonsoller återstod bara glaskross från det fönster som tjuvarna slagit sönder för att ta sig in. Den enda datorn som tjuvarna inte lyckats få med sig var nersmeted med blod.
− Jag blev rejält förbannad, men sen tänkte jag att man kanske kunde vända på det här, sa museichef Jonna Ulin till Göteborgsposten.
Resultatet blev utställningen ”Brottsplats − game over”: Brottsplatsen fick stå intakt med polisens avspänningsband och allt under den återstående utställningsperioden.
− Det gäller att fånga situationen och det är viktigt att vi gör något av den. Det är så sällan som man får ta del av förstörelse, det är alltid någon som brukar se till att det blir rent, sa Jonna Ulin.
Maria in progress
Historiska Museet i Stockholm valde också att släppa in besökarna bakom kulisserna. Under produktionen av utställningen ”Maria – drömmen om kvinnan” gjorde man utställningsrummet på museets övervåning till ett ”Work in progress”, där besökarna kunde följa produktionen från nära håll. Projektgruppen höll till och med sina möten inför öppen ridå.
”Installationen ´Work in progress´ blev en sorts långsam performance, ibland befolkad, ibland inte. Under dessa åtta månader fick vi ett stort antal skriftliga kommentarer från besökarna”, skriver Helen Larsson, utställningsproducent på Historiska Museet, i sin egen berättelse om arbetsprocessen. Läs den här på ”Spana!”
Hat mot utställning
Ett gäng nynazister trängde sig in på Luna Kulturhus i Södertälje där konstnären Elisabeth Olson-Wallins fotoutställning In Hate We Trust pågick. Utställningen skildrar hatbrott mot HBT-personer och har drabbats av hot från högerextremister gång på gång under sin Sverigeturné.
– Det som inte medierna tar upp får konstnärerna sköta, var konstnärens egen kommentar till Svenska Dagbladet om utställningen.
Nynazisterna visiterades och kördes bort från kulturhuset – varav en misstänkt för brott mot knivlagen. Richard Ekman, länsledare för Nationalsocialistisk front i Stockholm, sa till Länstidningen ”att han personligen inte har något emot att utställningar som In hate we trust saboteras”.
Fond för ”kränkta”
Konstnären Pål Hollender delade återigen ut stipendier för ”Etiskt eller Estetiskt kränkta kulturkonsumenter”. Stipendierna betalas ur en fond som investerar i bland annat porr och vapen och har haft en lysande utveckling de senaste åren.
– Man kan se det här verket som en termometer i världsondska. Om de här aktierna går väldigt bra så har det ju gått dåligt för världen, sa Pål Hollender till Sydsvenska dagbladet.
23 procent fler
Året efter att alliansregeringen valt att avskaffa den fria entrén tappade de statliga museerna 1,4 miljoner besökare. Sedan chocken över de återinförda entrékassorna lagt sig har visserligen många hittat tillbaka igen: besöken ökade med 23 procent under första halvåret 2008, jämfört med samma period 2007. Sett över 30 år visar det sig i alla fall att ungdomar väljer bort museerna och vore det inte för att de äldre, sådär 65+, skyndat till i deras ställe skulle besökarkurvan gått neråt. Detta enligt senaste versionen av Kulturrådets senaste ”Kulturen i siffror”, som också visar att det är svårt att locka funktionshindrade personer till museer och utställningar. Och den knastertorra myndighetssvenskan talar med ett otäckt tydligt språk: ”/…/ rörelsenedsättningen i sigär en starkt bidragande orsak till att inte besöka museer”. Sug på den, men inte för länge.Senast 2010 ska alla offentliga byggnader vara tillgängliga för alla, om nu någon missat det.
Evert och Abba lockar
Ett tydligt tecken på att utställningsmediet ligger i tiden är två nya museer, helt utan offentlig finansiering − ett i Stockholm och ett i Göteborg. ”ABBA the museum” låter visserligen vänta på sig: Premiären som var inplanerad till försommaren 2009 är uppskjuten på obestämd framtid. Alla är kanske inte lika övertygade som före detta finansborgarrådet Kristina Axén-Olin om att ”ett ABBA-museum är precis vad Stockholm behöver” – men hur vanligt är det att flera tusen personer förhandsbokar biljetter till en utställning som ännu saknar öppningsdatum?
När det visade sig att bara 11 procent av svenskarna i åldern 15-24 år kan nämna en låt av Evert Taube valde kommunalägda men självfinansierade Liseberg att göra som Göran Persson och den gamla socialdemokratiska regeringen – Forum för Levande Historia kom ju till med utgångspunkt i undersökningar som visade dagens tonåringar har dålig kunskap om förintelsen. Inga övriga jämförelser mellan Forum för levande historia och Evert Taubes värld på Liseberg – men visst värmer det att se att det är utställningsmediet man vänder sig till när man vill värna om kunskap och insikter?
Ordproblem
Kanske är Liseberg något på spåren när de väljer att runda ordet museum och i stället kalla det ”upplevelseattraktion”:
− Vi har haft ambitionen att försöka nå ut till så många olika typer av besökare som möjligt. Redan frälsta Taubekännare är ju inte svåra att få hit, men vi har också velat nå ut till nya grupper, inte minst till barn och ungdomar. Det har också varit en av anledningarna till att vi har valt att kalla Evert Taubes Värld för en upplevelseattraktion och inte för ett museum, säger projektledare Katarina Gustafsson till bloggen Museiteknik.
Men oavsett vad personalen på Liseberg tycker: en utställning är det lik förbannat. Och när upplevelseattraktionen öppnat skrev Claes Hylinger i Dagens Nyheter att ”Det tindrar om Taube”.
Har ordet ”museum” blivit en belastning? Det vore synd på ett kort och pregnant uttryck – men tänk tanken: Om man sa ”centrum för faktatolkning”, ”berättelserum”, ”föremålsteater”? Skulle det leda till förändrade maktrelationer, nya möten mellan människor, nya förutsättningar för demokratin?
Hur som helst ska det bli spännande att se om fler än var tionde femtonåring i framtiden kommer att ha koll på vem det var som skrev ”Calle Schewens vals”. I så fall kan vi nog tacka den hett efterlängtade och numera närmast mytomspunna mixen mellan upplevelse och kunskapsförmedling.
Mårten Janson
Sidan uppdaterad: 18 dec 2008 11:03 |
|