Illustration: © Anette L'orange

”Queer” tog fram de dolda berättelserna

– Specialvisningar i all ära, de är skoj för de människor som råkar befinna sig i lokalerna när de äger rum. Men vill man verkligen hävda ett perspektiv fullt ut så måste man låta samhällsaktuella frågor kring kön, etnicitet och klass få ta mer plats än så.

Tolkningar och historiska berättelser

En utställning är det som räknas i museivärlden, så varför inte satsa på att anlägga ett queert perspektiv på de fasta samlingarna och låta en annan berättelse som ligger dold i allt det visade, ta över allt i nästan två månader. Tillsammans med konstvetaren Patrik Steorn lämnade hon in ett förslag på framtagande av tolkningar och historiska berättelser utifrån de föremål som redan finns i museets ägo, en samling på imponerande 600 000 klenoder av målningar, skulpturer, konsthantverk och design i en rik variation.

Svårt att få med sig ledningen

Men att få med sig museet visade sig svårare än hon trott. Ledningen ansåg att det räckte med att krydda konceptet med specialvisningar, kanske genom att sätta regnbågsflagga och en text intill vissa särskådade verk? Men varför skulle vissa verk tolkas ur queerperspektiv plötsligt när inga andra verk specialbehandlades på det sättet i lokalerna? undrade Veronica Hejdelind. Efter tre ansökningar och efter att insikten om symbolvärdet gått fram till ledningen fick hon till slut ja.

– Strax innan vi kom in med våra sista argument hade utredningen kring Mångkulturåret lämnat sina förslag och där lyftes våra queervisningar fram som ett exempel på ett lysande och nytt sätt att arbeta på, vilket jag tror hjälpte oss. Vi tryckte också på att Pride i sig skulle locka en ny och kanske yngre publik till lokalerna med besökare, från hela världen.

Länkar Nationalmuseum

”En unik möjlighet”

Sex månader återstod till utställningen skulle öppna, tiden var knapp och innebar begränsningar. De dammsög samlingarna och svettades med frågeställningar kring urval och framställningssätt. Kan den amerikanska professorn Judith Butlers queerteori om könet som konstruktion illustreras genom ett historiskt material? Kan det vara lättare att förstå innebörden av moderna begrepp genom en 1700-talsmålning än från bilder av vår nutid? I samlingar med 500 år av exempel på representation av femininitet och maskulinitet på bild fanns det mer än tillräckligt underlag att för att kasta nytt ljus över historien.

– Vi har ju den unika möjligheten att kunna visa ett urval ur allt från renässansen och framåt. Tittar man på denna blandning av uttryck och uppenbara ständiga förändring i attityder till manligt och kvinnligt, skönhetsideal och andra normer så faller mycket på plats av det som könsteoretiker förklarar idag och som är svårare att upptäcka för oss i våra egna liv och tid. Historien gör förändringen och olikheterna både bevisbara och högst påtagliga.

”Bögen som avvikare inom konsten”

Den knappa tiden innebar att de måste arbeta utifrån ett hanterligt antal bildspår. Tidsresor genom föremål där kärlek mellan kvinnor lyftes fram, transvestism eller andra könsöverskridande trådar i historien hade behövt mer tid.

– Nu blev det mer fokus på ”bögen” som är mest framträdande som ”avvikare” inom konsten och därmed lättare att skildra med kraftfulla exempel än andra queera uttryck. Men vi såg detta som starten på ett mer långsiktigt projekt som rör genus, identitet och queera perspektiv.

Succé

Resultatet blev fullskalig succé. 35 verk valdes ut och förseddes med textskildringar av allt från hur parken bakom Nationalmuseum en gång i tiden fungerat som raggningsplats för män som sökte män och antikens homoerotik till konsthistoriens exkluderande av samkönat begär. 

Det var dock ingen ”upprörande” utställning, berättar Veronica, ingen erotisk eller pornografisk bild av historien. Besökarna strömmade till för att se hur Drottning Kristina använde sig av maskulinitet i sitt personliga uttryck och i sin maktposition, för att lära sig att Ludvig den XVI:s bror önskade och tilläts också som vuxen klä sig som ett ”barn” i klänning till och från, eller begrunda bilderna av den preussiske militären som självklart tog med sig sin unge älskare på sina resor.  

Att nå bortom det självklara

Det är historier som visar hur man många gånger haft ”överseende” med människors gränsöverskridande inom vissa klasser eller positioner medan det var otänkbart att leva ”öppet” i andra sammanhang. Och ett exempel som också kan ge perspektiv på vår tid idag och hur långt vi egentligen har kommit.

– I Sverige har vi haft en jättedebatt under lång tid kring begreppet ”jämställdhet” och förhållanden av rättvisa och orättvisa mellan könen och mellan olika sexuella läggningar och uttryck. Idag är strävan att bekämpa all negativ särbehandling självklar. Vår strävan var att komma vidare och ställa frågor som går utöver ”är det okej att vara bög?” och mer av "hur får jag större förståelse för min egen identitet, oavsett hur jag identifierar mig?”. Att nå bortom det självklara för många människor och väcka tankar. Det är inte nödvändigtvis naturligt att vara heterosexuell till exempel, det har alltid funnits människor som levt på andra sätt.

En spegel av nuet

Diskussionerna inom Nationalmuseum blev också betydelsefulla, anser Veronica. Att ha visat att samlingarna kan användas som en spegel av nuet på mer än ett sätt, att de bär på en större mening utöver varje enskild framställning. Det innebär att man tittar på äldre bildkonst som kan bli än mer angelägen när man gör kopplingar till en dagsaktuell debatt. Nu gäller det att jobba vidare internt så att utställningen inte reduceras till en engångsföreteelse, säger Veronica.

– Vi måste allvarligt tänka över erfarenheten och diskutera hur vi ska arbeta vidare med hbt-perspektiven publikt och internt i framtiden samt hur vi strategiskt ska bygga vidare på kunskapen om dessa perspektiv kopplat till samlingarna.

Anna-Maria Sörberg

Frilansjournalist