© cloneofsnake

Digital frihet ger nya möjligheter

Tänk en utställning där verken skapas av besökarna och hela tiden kan ändras. En teaterföreställning där du som deltagare kan vara med och påverka manus. Ett musikuppträdande där alla får med sig ljudfilen hem.

Det finns många kulturområden där man i dag är lite extra kallsvettig: skivindustrin minskar, filmer laddas ner genom nätet, antalet unga personer som besöker gallerier och teater minskar. Folkbildningen har svårt att nå ut med sitt budskap. Inom musik- och filmindustrin tar man i med hårdhandskarna för att behålla allting som det en gång har varit, till exempel genom det nya lagförslaget IPRED.

Fritt spelrum

En annan effekt av möjligheten att nå ut till så många människor är uppkomsten av gratis datavara, så kallad Open Source (till exempel webbläsare som Mozilla). Ett liknande begrepp finns för konstnärliga verk – Creative Commons, man ger fri tillgång till sina verk, i vissa fall också möjlighet att modifiera dem. Däremot ger man inte upp sin upphovsrätt. Uppslagsverket Wikipedia är också ett lysande exempel på vad ett fritt spelrum i den digitala världen kan ge. Även musikprojektet Wired där skaparna uppmuntrar lyssnarna till att göra något nytt av deras låtar.

Ny mix av utställningsformen

Det fria tankesättet, med möjligheten att påverka andras verk, kan vara

Länkar IPRED Open Source Creative Commons

intressant att mixa med den traditionella utställningsformen. Om en konstutställning skulle vara lika tillgänglig och tillåtande kunde den utvecklas och förändras utifrån besökarna och deras tankar och reflektioner. Ett möte mellan människor där alla kan bidra med sin kompetens. Är inte det också en av grunderna i folkbildningen? Jag säger inte att detta sätt är det man uteslutande ska jobba från, men visst hade det varit intressant att få in sådan tankar där det digitala verktyget används för att skapa något nytt?

Hanna Pettersson

Projektledare och föreläsare inom nätverket SIP (Samhällsförändring i praktiken)