© Julija Svetlova
Färgstark framtid
Ryssland blommar av nystartade gallerier och konstnärlig samverkan. Den ryska moderna konstscenen börjar få färg. Fortfarande handlar det för många om starkt engagemang och noll ekonomi. Det startas nya, oberoende grupper som använder internet som kanal för spridning av verk och där den virtuella mötesplatsen betyder allt.
Lomography Society International startade i Wien redan 1992, det finns runt sextio filialer över hela världen och fler än
en miljon aktiva lomografer. Ryssland tog inte del av denna färgglada epidemi förrän för två år sedan, trots att Lomokameran skapades på åttiotalet med målet att varje familj i Sovjet skulle äga en. Varför tog det så lång tid för Lomos moderland att organisera sig?
– Efter perestrojkan och Sovjets fall hade folk viktigare saker att oroa sig för. Nu har folk äntligen förutsättningarna att leva, skapa och ha kul. Det finns ett stort intresser för lomografi här, trots att boomen skett så mycket senare än i andra länder, säger Wlad Grad, säljchef på lomography.ru.
Lomo Walls
Vladimir Putin, som 1996 var Petersburgs vice-president, brukar kallas Godfather of Lomography. Genom ett avtal med Lomofabriken säkrades kamerans produktion. För att stimulera rörelsen finansierar numera Russian Lomograhic Embassy uppbyggandet av så kallade Lomo Walls där hundratals bilder sätts samman och blir del i en större historia. Arrangörerna i de olika regionerna finansierar sina utställningar själva.
– Lomografi är ett community, säger Olya Louvetau, presschef för lomography.ru. Samarbetet är fundamentalt. Det är positivt att få dela med sig av sin kreativitet och inte bara skapa i ensamhet.
Bygger på privatpersoners engagemang
Ambassadens enda inkomst kommer från försäljning av kameror, vilket inte är nog för att finansierara regelbundna arrangemang. Därför är hela rörelsen i Ryssland baserad på privatpersoners initiativ.
– Ryssland är ju sent med allting, så varför inte med lomografi också? Nu består vårt kollektiv av åtta personer. I augusti -08 var vi med i projektet Art Factory som samlade konstnärer från Uralbergen i en övergiven fabrik, säger Polina Kolesnikova, lomograf från Jekaterinburg.
Sibirien värmer upp
Denis Karagidon från Tomsk skrev en essä på sin blogg och belönades med film som inte går att köpa i Sibirien. På Denis initiativ skapades senare Krasnoyarsk Lomographic Community.
– Det sibiriska klimatet är hårt, men jag har en strimma hopp att vårt community ska bli starkare, säger han. Det är inte bara storstäderna som ligger främst, tack vara internet är vi i kontakt med hela världen. Vi behöver inte vänta på Moskva och Petersburg, vi kan göra det själva nu.
”Det är verkligen häftigt när någon har fotat den snöiga tajgan och sen skickar rullen till Mexiko för att överlappa med torr öken”
Lomorörelsen har med tiden utvecklats och ett exempel på nya sätt att samarbeta är "Film Swaps": dubbelexponering av negativ. Lomofotografer skickar sina exponerade filmrullar till personer i andra länder för att skapa två bilder i en. Från Kina till Ryssland, från Belgien till Japan och från Taiwan till Sverige.
– Det är verkligen häftigt när någon har fotat den snöiga tajgan och sen skickar rullen till Mexiko för att överlappa med torr öken, säger Denis Karagidon.
Polaroidpassion
Polanoir i Wien, Berlin och Barcelona är det första internationella galleriet som enbart visar polaroidbilder. Det startades av Lexi Hoeller och Florian Kaps som också står bakom polanoid.net, en virtuell plattform för polaroidälskare med ambitionen att hålla analogt foto levande. Eftersom polaroidfilm inte längre produceras investerar de i att utveckla nya typer av film.
– Polanoir är en motvikt till den digitala era vi befinner oss i, säger Carmen de Vos, en av konstnärerna på Polanoir och redaktör för TicKL magazine. Jag började göra TicKL för att kunna kombinera sensualitet och erotika med den typ av visuellt berättande som polaroidbilder står för. Om lagret av polaroidfilm tar slut får vi väl byta till instant film från Fuji och byta namn till FicKL!
Kreativ symbios
På onlinegallerierna får entusiasterna tillfälle att ta kontakt. Zora Strangefield på Tickl berättar:
– Nyligen deltog jag i projektet "Fictional Recall" av Enrique Freaza Viera. Han hittade en väska full av Super 8-filmer från 70-talet på en loppmarknad i Valencia. Där fanns alla möjliga familjesituationer: besök på zoo, picknickar, födelsedagar, solsemestrar. Bebisar växte upp, folk blev äldre, ibland försvann de. Enrique kunde inte förstå varför någon skulle vilja kasta alla dessa minnen och bestämde sig för att ge dem ett nytt liv. Vi har fått välja varsitt klipp och ska skriva ett eget fiktivt minne till filmen. Samarbetsprojekt blir oftast initierade på nätet. Det händer att jag har hoppat på ett flyg bara för att träffa främlingar och starta något nytt. Det är ett stort äventyr!
Om finanskrisen inte tar död på organisationen kan ryska fotgängare se fram emot en total Lomo wall makeover på gatorna i sommar. Lomo har äntligen kommit hem.
Gallerivåg i Rysslands storstäder
Något som verkligen blommar i Ryssland är den moderna konsten. De senaste två åren har många gallerier och konstnärsdrivna institutioner öppnat. I Moskva talar alla om Winzavod och Garage. I St. Petersburg – Loft project Etagi och 100 SVOIH.
The Factory som förebild
Etagi är det ryska ordet för "våningar" och ett privatägt galleri i centrala St. Petersburg, i den industrilokal som tidigare var brödfabriken Smolninskij. Originalinteriören har bevarats – betong, stål, utrustning för att baka bröd. Designbyrån "Archipenko brothers" skapade en uppdaterad design som andas framtid och med en viss touch av minimalistisk lyx. Här finns en vinbar med bibliotek där man varje onsdag visar konstfilm under vinjetten "Cinema/Wine". Lokalen inrymmer också ett hostel och en vegetarisk restaurang. Warhol och hans Factory i New York är en inspirationskälla för projektet: "en plats där man visade sina verk för vänner och kollegor innan det var dags för utställning på ett museum". Högt i tak, rikt på ljus och med en bevarad historia i väggarna.
"En hälsosam mix av konst och fritid"
Loft project Etagi är också en plats för kommunikation mellan stadens invånare och representanter från konstvärlden, lokalt och internationellt. Savely Archipenko menar att målgruppen är alla kategorier av människor, inte bara konstnärer och vindrickande bohemer.
– Etagi är inte ett snobbigt projekt på något sätt. Vi ordnar workshops för barn och studiebesök för pensionärer som vill lära sig mer om modern konst. Etagi är som en hälsosam mix av konst och fritid!
Julia Tchai, Etagis presschef, håller med:
– I samband med våra utställningar arrangeras regelbundna seminarier. De är alltid gratis och drar en stor publik. Vi är engagerade i sociala frågor, som utställningen "Who Am I?" där ett antal fotografer följde hemlösa barn i Petersburg.
Många utställningsmöjligheter
Loft project Etagi samarbetar med olika statliga kulturorganisationer och museer. För ett år sedan hölls här Eremitagets internationella redaktionsråd sitt informella möte med cheferna för ICCROM (International Centre for The Study of Preservation and Restoration of Cultural Property), Louvren, Centre Georges-Pompidou och Galleria Degli Uffizi. För närvarande visar Etagi utställningen "100 object of Italian Design" från Milan Triennale Museum. Lokalerna har många utställningsmöjligheter, både inomhus och utomhus. Irena Kuksanaite är curator för "Formula Gallery", konstnär och tidigare involverad i Leningrads undergroundscen. På den väl utvecklade webbplatsen finns interaktiva verk att ta del av. Här finns även en Lomo wall, på utegården.
– Väggen är ett permanent sökande efter nya former av representation genom till exempel reportage, modefotografi och lomografi. Den är öppen för både professionella och amatörer som har ett icke-stereotypt sätt att skapa, säger Julia Tchai.
"Konst kan faktiskt medföra pengar"
Loft project Etagi har ännu ingen statlig finansiering, men Savely Archipenko hoppas på det. Delar av lokalerna hyrs ut till kreatörer som Design Studio och Projector Magazine.
– Det är ett sätt att promota stället och det har visat sig vara effektivt, även ekonomiskt. Konst kan faktiskt medföra pengar nuförtiden!
Galleri 100 SVOIH/Bar Druzhba
Roman Shairanov och Olga Ginzburg, galleriets ägare och curatorer, berättar historien bakom projektet:
– Vi ville skapa en mötesplats med möjligheten att ställa ut konst och uppträda på scen. Vi ville inte bli ekonomiskt beroende av någon, därför valde vi att öppna en bar för att täcka kostnaderna. Lokalen var ganska liten så vi tvingades att verkligen vara noga med planlösningen: de anställdas arbetsplatser, köket, ljussättning och DJ-utrustning, hur gästerna skulle röra sig från bar till galleri. I tre år höll vi på med renoveringen! Mycket på grund av de konstanta ändringarna i bygglagen...
Det är gratis att besöka galleriet och konstnärernas verk säljs för humana priser. I källaren hålls det klubbar, med inbjudna DJ:s. Eftersom ekonomin är begränsad ställer de flesta upp utan större betalning.
Under senaste året har Roman och Olga jobbat non-stop och försöker hitta samarbeten med andra organisationer.
– Vi kör inte igång något bara för att det är populärt. Det som visas i lokalerna är alltid det vi själva tycker om att se och frukten av ett bra samarbete. Vi väljer inte vår publik, de hittar hit av sig själva.
Julija Svetlova
Född i Sibiren, uppvuxen i Litauen och St. Petersburg, nu bosatt i London där hon arbetar som fotograf. Arrangerade Litauens första Lomoevent med en 11 x 2.5 meter Lomo Wall på Arkitekturmuseet i Vilnius.