Rumsligheter, ljus, struktur

Är en skalenlig modell det bästa sättet att visa idén bakom en byggnad? I denna omgång Spana frågar sig Régine Debatty varför just arkitekturen har visat sig så svår att ställa ut på ett intresseväckande vis. Rumsligheter, ljus, struktur, människors rörelsemönster men också något så svårfångat som att ge fysisk gestalt åt en idé – se där aspekter som både arkitekter och utställare har att tampas med. Det borde bädda för friska möten mellan dessa yrkesgrupper.

Att frihet från påträngande byggnadsarkitektur kan syrsätta mötet mellan publiken och det som ställs ut ser vi i alla fall ständigt nya exempel på – European Kunsthalle rör sig fritt mellan olika platser i Köln med omnejd och är ett spännande exempel på hur man gör hela sin stad delaktig i utställningsprocessen. Och här i Sverige har Mobile Art Productions, MAP, med imponerande snabbhet etablerat sig som en konstkraft att räkna med.

Än så länge ligger konstinstitutionerna före de kulturhistoriska museerna. Ska bli spännande att se vad som händer när länsmuseer, ansvarsmuseer, arbetslivsmuseer med mera tar sina uppdrag med sig ut i de offentliga rummen.

Nu är undertecknad tillbaka på krönikeplats. Sanna Svanberg jobbar fortfarande med Spana, men numera från Berlin, på frilansbasis. Tar också tillfället att puffa för Future Exhibitions, Riksutställningars nya publikation som söker i samtiden efter svaren på morgondagens frågor.

Beställ ditt eget ex!

Mårten Janson, omvärldsredaktör