Olafur Eliasson: I only see things when they move (2004). Ljusinstallation på
Museum of Modern Art, New York. © Dom Dada

”Tillgängligheten är en del av allt vi gör”

Colchester Museums i Storbritannien och amerikanska Metropolitan Museum är föredömen när det gäller tillgänglighet. Ändå har båda mycket kvar att göra.

− Tillgänglighet är en våra viktigaste prioriteringar och vi ska vara hängivna den uppgiften!
Det säger Sophie Weaver, Access Officer på Colchester Museums, med fyra kommunala museet i Colchester, Storbritannien.

Konkreta exempel på Sophie Weavers ansträngningar syns överallt på de fyra museerna, Hollytrees Museum, Castle Museum, Natural History Museum och Tymperleys Clock Museum. Det handlar bland annat om videoskärmar med information på teckenspråk, transkriptioner av ljudillustrationer och öppna utställningar som tillåter besökarna att vidröra föremålen, inte bara titta på dem. Stadsvillan Hollytrees är byggd 1718 och inrymmer ett museum om vardagslivet i regionen för 200 år sedan. Efter mycket funderande och ritningsgranskande lyckades man få in en hiss i byggnaden utan att ändra dess georgianska karaktär.
− Det handlar om att inte ge upp vid första hindret, säger Sophie Weaver.

Expertgrupp kärnan i arbetet

Kärnan i institutionens tillgänglighetsarbete är expertgruppen, där åtta personer med olika funktionsnedsättningar ingår. Gruppen träffas en gång i månaden för att utvärdera alla aktuella produktioner. Det kan vara en utställning, en trycksak, en webbproduktion eller ett evenemang. Gruppen finns med redan i planeringsfasen.
− På det sättet kan vi säkerställa att allt fungerar så bra som möjligt, utan att behöva göra ändringar i slutet. Det är det mest kostnadseffektiva sättet.

Gruppen håller också tillgänglighetsmöten med alla chefer en gång i kvartalet för att utvärdera det mer långsiktiga arbetet.
− Det gäller att hålla tillgängligheten aktuell hela tiden. Det är en del av allt vi gör!

Började vid sekelskiftet 2000

Colchester Museums började arbeta strukturerat med tillgänglighetsfrågor runt sekelskiftet 2000. Men på anrika Metropolitan Museum i New York har arbetet pågått ända sedan mitten av 70-talet, berättar Access Coordinator Rebecca McGinnis.
− Det var en pedagog som började med teckenspråkstolkningar när vi hade föredrag på museet. Vid samma tid fick vi också ett antal volontärer som höll i teckenspråksguidningar. Samma pedagog inledde också arbetet med vår ”touch-collection”: små föremål som man får vidröra och känna på. De hör till vår permanenta samling men vi lånar ofta ut dem till skolor och andra utbildningsinstitutioner. Vi har också små turnerande utställningar med föremål som man kan ta på.
− Det var på 70-talet utvecklingen började på allvar. Pedagogernas ansvar för att utställningarna är tillgängliga för alla formerades då.

Ingen expertgrupp på The Met

Någon expertgrupp av samma slag som i Colchester har man inte ännu på ”The Met”. Och på en så stor institution är det svårt att ha samma ambitionsnivå överallt, påpekar Rebecca McGinnis.
− Samarbetet fungerar antagligen inte alltid så bra som det borde göra. Vi producerar mellan 30 och 40 utställningar om året, det händer mycket hela tiden och vi kan inte vara involverade i varje utställningsteam. Men när det gäller renoveringar och ombyggnationer är vi med hela vägen. För ett och halvt år sedan invigde vi vårt nya utbildningscentrum där vi var väldigt involverade med arkitekterna. I ett sådant stort projekt kan vi påverka en hel del.
− Nu tittar vi på att bygga om toaletterna, inte så spännande men det behöver göras.

Involverar fem till sex avdelningar

Konkret ordnar The Met evenemang särskilt anpassade för personer med olika funktionsnedsättningar men det handlar också om anpassningar av utställningarna i museet, teckenspråkstolkningar, visningar där man får vidröra föremål, se till att rullstolar finns tillgängliga med mera. Avdelningen producerar också broschyrer med text i stor stil för alla utställningar.
− Varje produktion vi gör involverar fem-sex olika avdelningar på museet. Det handlar om att sätta bollen i rullning för att uppnå utställningar som inte är utesluter.

Attityden en huvudfaktor
Länkar
Colchester Museums
Metropolitan Museum


Personalens attityd är en av huvudfaktorerna för att alla ska känna sig välkomna på museet, det är Rebecca McGinnis´ erfarenhet. Kanske lyckas man inte göra alla utrymmen i byggnaden optimalt anpassade för alla besökares behov – framförallt inte om det handlar om en byggnad där man av kulturhistoriska skäl inte kan göra stora förändringar. Då kan bemötandet från personalen vara det som avgör huruvida besöket blir lyckat eller inte: En arm till stöd eller någon som följer med och beskriver det man inte kan ta in med sina egna sinnen.   

En svårare fråga är hur man kan arbeta estetiskt för att skapa en tillgänglig utställning. Hur anpassar man ljus, ljud och visuella effekter för att skapa en upplevelse som är meningsfull för så många som möjligt? På Colchester Museums inleds varje nytt utställningsprojekt med en sittning med tillgänglighetsgruppen. Då är formgivaren alltid med.

Färgsättning viktig

Färgsättningen i utställningen har stor betydelse, påpekar  Sophie Weaver. Det gäller att arbeta med kontraster.
Man måste också vara försiktig med ljudinstallationer, påpekar hon. För många ljudinstallationer på en liten yta innebär problem för den som har svårt att höra.
− Det handlar om att få in alla sinnen, det ska finnas något att lyssna på, något att läsa, något visuellt och något man kan röra vid. Vi försöker göra taktila repliker och ska också börja arbeta med ljudbeskrivningar av föremål, för synskadade besökare. Varje ny utställning vi gör ska ha text i stor stil, ljudbeskrivningar och om möjligt skärmar med teckenspråk. Om vi inte har möjlighet till det ska vi särskilda visningar där man beskriver utställningen för synskadade besökare. På samma sätt vill vi ha teckenspråksvisningar i de fall vi inte lyckas med att ha videoskärmar med teckenspråk.

Videoskärmar för alla besökare

I Castle Museum har Sophie och hennes kolleger lyckats få in videoskärmar med tal, teckenspråk på video samt undertexter i princip överallt. Dessa skyltar kan alltså användas av nästan alla besökare.
− Vi har också en självguidad tur runt museet med nio ”upptäckarpunkter”, som vi kallar dem. Där finns föremål som man får röra vid och hörlurar med information. Vi planerar också att erbjuda besökarna mediaspelare med teckenspråk.

Men man kan göra en del även utan teknik. Hollytrees är vad Sophie Waewer kallar ett ”hands on-museum”.
− Stora delar av utställningarna är öppna så att man kan röra vid det som visas. Och överallt där det finns ljudillustrationer har vi skrivna transkriptioner intill. Det var nytt när vi började, nu är det vår lägstanivå.

Universell design

Rebecca McGinnis på The Met använder gärna uttrycket universell design − design som är användbar för alla.
− En ganska enkel sak är att ha sluttande golv i montrarna. Då är det lättare att se både för rullstolsburna och kortväxta personer.
På samma sätt är det viktigt att ha rätt lutning på textskyltar. När de ligger platt ner är det svårt att läsa för den som inte når så högt.

Mycket kompetens i huset

Både för Colchester Museums och The Met underlättas arbetet rejält av att den mesta yrkeskompetensen finns i huset. Det bäddar för att man slipper börja om från början i varje nytt projekt. Men tyvärr är antalet proffs inom utställningsmediet som själva har funktionshinder litet. Sophies tolkning är att det har att göra med att dessa samhällsgrupper kan ha svårt att ta sig in i yrkeslivet överhuvudtaget.
− Lagstiftning i Storbritannien håller på att ändra på den saken men det tar tid!

Colchester Museums har i alla fall blivit första institution att ta emot en praktikant med funktionshinder inom ramen för det nationella programmet ”Diversify”. Programmet har sedan några haft fokus på att ordna praktikplatser för personer med invandrarbakgrund, berättar Sophie Weaver.
− Men nu har man insett att även personer med funktionsnedsättningar är underrepresenterade i museisektorn.    
 
Del av kärnverksamheten

Långsiktiga åtaganden och en egen budget är en nyckelfaktor för ett framgångsrikt arbete med tillgänglighet. Det är Sophie Weavers viktigaste budskap.
− Alla medlemmar i vår expertgrupp är arvoderade. Och tillgängligetsarbetet är en del av vår kärnverksamhet och ska alltid vara en prioriterad kostnad, det är budskapet från vår museichef Peter Berridge.
− Det är ansträngande när man har en liten budget och andra institutioner kanske gör andra prioriteringar. Men så har vi bestämt att vi ska göra.

Mårten Janson

Sex punkter för ett framgångsrikt tillgänglighetsarbete

Arbetet med tillgänglighet måste vara en del av kärnverksamheten. Och det måste få kosta.

Titta på det du kan göra, inte på det du inte kan göra. Har du till exempel inte råd med teckenspråkstolkning kan du åtminstone göra transkriptioner.  

Personalens attityd är viktigast av allt för att alla ska känna sig välkomna på museet. Det museum som inte har råd med stora ombyggnationer kan åtminstone se till att det finns personal som vänligt hjälper besökare med funktionsnedsättningar.

Konsultera målgrupperna: i det här fallet de som har funktionsnedsättningar.
 
Integrera frågorna i hela organisationen. Det gäller att hela tiden ge personalen feedback på tillgänglighetsfrågor.

Samarbeta med marknadsföringsavdelningen – det är viktigt att även omvärlden känner till hur institutionen arbetar.



0 Kommentarer  Kommentera


Sidan uppdaterad: 05 jun 2009 15:31


Teckenstorlek
Gotlands Konstmuseum, VISBY
14 jul 2010 - 23 aug 2010
Naturum Abisko, ABISKO
12 jul 2010 - 08 aug 2010
Naturum Skäralid, LJUNGBYHED
19 jul 2010 - 01 aug 2010
RIKSUTSTÄLLNINGAR
21 jun 2010 - 20 aug 2010
Kulturhuset Mölnlycke, MÖLNLYCKE
21 jun 2010 - 20 aug 2010
Norsk Industriarbeidermuseum, Rjukan, Norge
08 maj 2010 - 28 sep 2010
Upptech, JÖNKÖPING
15 apr 2010 - 15 aug 2010
Her
Mariebergsskogen, KARLSTAD
30 jul 2010 - 15 aug 2010


Riksutställningar
Swedish Travelling Exhibitions
Box 1033
621 21, Visby, Sweden
+46 498 79 90 00
info@riksutstallningar.se
© Riksutstallningar