Bhangradans på Yerba Buena Center for the Arts, San Francisco © Rasmus Malm

Partystämning i konsthallen

På Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco köar publiken för att ta del av konst, musik och performance under festligare former än vad som förväntas av ett konstcenter. Ken Foster berättar om konceptet Big Ideas och sin nya ”populistiska dröm".

Ute på tredje gatan ringlar en kö ända bort till korsningen med Howard Street. Minst hundra meter, med ett spretigt persongalleri. Några få svarta polotröjor blandas med delar av stadens indiska community och en och annan ung hipster från The Mission-distriktet. Däremellan ett myller som representerar ett ganska bra tvärsnitt av staden.

Tema: framtidsvisioner

Det är ”What's the big idea?”-party i centrala San Francisco. Yerba Buena Center for the Arts ordnar fest, bjuder på bhangrakonsert, tarotsessioner och gratis pizza. Inträdet är också gratis och begreppet gästlista existerar inte. Alla som har osa:at via hemsidan kommer in. Festen har temat framtidsvisioner och ingår i ett av säsongens övergripande teman eller ”Big Ideas”.

En del av stadens community

Elisabeth Schneider från Berkley och Anil Gorthy från San José är här för musikens skull. De är båda inne på bhangra, en muterad genre, där traditionell skördemusik från Punjab i Indien möter elektroniska klubbrytmer. Anil är här för första gången. Det var Elisabeth som lockade med honom. Sist hon var här deltog hon i en workshop om överlevnadsstrategier för lokala konstnärer i ekonomiska kristider.

– Det jag gillar med YBCA är att de verkligen är en del av närsamhället. De nöjer sig inte med att ställa ut konst, utan de bidrar till vårt ”community” både konkret och på ett mer visionärt plan.

Tre stora idéer per år

Varje år arbetar YBCA utifrån tre olika ”stora idéer”. Tidigare teman har till exempel varit: ”ritualer”, ”identitetsbyten” och ”reality check”.

Earl Thibodeau som bor ett par kvarter bort har blivit ”tvingad” till framtidsfesten av flickvännen Jamie Flaxman.

– Jag är designer och jag lämnar bara min symaskin om jag verkligen måste, ler han.

Earl tycker att konsten är ett utmärkt verktyg för framtidsforskning.

– Vi konstnärer är forskningsresanden på jakt efter de nya idéerna. Vi upptäcker och avtäcker nya koncept och tar hem dem till massorna och visar upp dem. Vi är värda ett större erkännande för det arbetet än vad vi får idag.

Dansworkshop integrerar publiken

Inne i stora hallen köar folk efter gratispizzan. Trummusikerna i ”Non Stop Bhangra” och dansarna från ”Dholrythm Dancers”, dyker upp i procession längst ned i lokalen, klyver folkmassan och kliver upp på scenen. Kvällen inleds med en dansworkshop där hela publiken får lära sig dansen, med instruktion från scenen. En man som ser ut att komma direkt från försäkringsbolaget, ställer ner portföljen bredvid sig och försöker hänga med i de sirliga armrörelserna. Ett tusental händer rör sig i takt med dholtrummans transartade rytm.

Röda trådar

Inför varje säsong scannar YBCA:s curatorer av omgivningen och den lokala

Länkar YBCA

konstscenen efter röda trådar. Ett övergripande tema används sedan för att skapa ett sammanhang där centrets till synes spretiga program, kan bli greppbart för publiken. Arbetssättet är signerat Ken Foster, chef för centret sedan sex år tillbaka.

– Vi arbetar över så många olika discipliner att det skulle kunna ge ett förvirrande intryck. Med ”The big ideas” kan vi skapa en övergripande ram. Om vi lyckas kan vi både bygga ett sammanhang och stimulera kreativa äventyr inne i besökarnas huvuden.

Enorm variationsrikedom

YBCA-programmet innehåller en rad punkter som inte skulle kännas självklara på den genomsnittliga moderna konstinsitutionen: En konferens om kvinnor i hiphop, en bhangra-dansworkshop och en performancekväll med ”multimedia wrestling” och en artist som kallar sig Devil Bunny in Bondage.

Varför hör allt det här hemma på ett konstmuseum?

Ken foster brister ut i ett jätteskratt:

– Det första svaret är att vi inte är något konstmuseum, utan ett konstcenter. Vi arbetar mycket med scenkonst och just den här bhangradansgruppen råkar vara baserad i San Francisco. Vi vill hjälpa vår publik att upptäcka den enorma variationsrikedom som finns i den här staden. Dessutom kanske någon som kommer till festen upptäcker oss för första gången.

"Vi vill att konsten ska vara en knutpunkt, något värdefullt och centralt i stadens gemenskap"

– Många definierar sig inte som tillhörande en konstpublik, och det skulle vara tragiskt om de skulle välja bort sig själva ur vår målgrupp på grund av det. Vi vill utmana den uppfattningen, för vi vet att de kommer att gilla det de ser om de väl tar sig hit. Vi vill att konsten ska vara en knutpunkt, något värdefullt och centralt i stadens gemenskap.

Kvällsöppet drar nya målgrupper

Gratisfesten anordnas en gång per säsong, för att illustrera ett tema och för att locka ny publik. De första gångerna prövade man att bjuda in på dagtid – och drog en publik bestående av hemlösa och mammor med barnvagnar. Nu är festerna flyttade till kvällstid och nya målgrupper ansluter sig.

Kommentar till konstcensur i historien

Foster berättar om en rad evenemang som YBCA lanserat som en del i sin nya ”populistiska dröm”. Nyligen ställde den legendariske beatpoeten Lawrence Ferlinghetti ut ett antal enorma oljemålningar i lobbyn till Bank of America-skyskrapan i San Franciscos downtown. Men tre av målningarna plockades ned av hyresvärden redan efter ett par dagar eftersom de bedömdes som opassande. På en av de expressionistiska målningarna kan man ”möjligen” ana ett kvinnobröst och på en annan, en abstrakt kristusfigur. Ferlinghetti, som grundade beatcentralen City Lights bookstore på 50-talet, tyckte sig uppleva en tidsresa till den stränga McCarthy-eran. År 1956 arresterades Ferlinghetti av polis, misstänkt för obcenitet efter att han givit ut Allen Ginsbergs ”Howl”. YBCA kommenterade den nya historien med ett tema om konstcensur och bjöd in till en uppläsning av ”Howl”. Också den gången ringlade köerna långa.

"Jag har inget emot om folk bara tar en drink och flirtar med varandra, men vi vill uppnå mer"

Kvällen då Barack Obama valdes till president var ett annat självskrivet tillfälle att bjuda på party. Under festerna är utställningarna öppna till midnatt. Just denna kväll kan man välja mellan nordiskt konsthantverk, ”The art of slow food nation”, och östasiatisk samtidskonst i ”transPOP: Korea Vietnam Remix”.

– Ibland när ett galleri eller ett museum ordnar fest känns konsten alltför sekundär. Jag har visserligen inget emot om folk bara tar en drink och flirtar med varandra, men vi vill uppnå mer än så, säger Ken Foster.

Och fler av stadens konstinstitutioner har låtit sig inspireras.

– Helt plötsligt kör vartenda museum i stan fester på lördagskvällarna. Då vet vi att det är dags för oss att hitta nästa grej.

Rasmus Malm, frilansjournalist



Earl Thibodeau och Jamie Flaxman © Rasmus Malm

Elisabeth Schneider och Anil Gorthy © Rasmus Malm

Ken Foster © David Snyder