Hindret finns i omgivningen,
inte i människan

De faktorer som orsakar funktionsnedsättningar handlar om den miljö som människor skapar, upprätthåller och är en del av. Michele Taylor har ett recept för hur museer och utställningar kan bli tillgängliga för alla.

Jag är funktionshindrad. Jag är också utbildare och konsult, och arbetar med många olika organisationer, inklusive museer. Och jag tvekar inte: förtryck mot människor med funktionsnedsättningar finns överallt i vårt samhälle. I denna korta text tänker jag rekommendera dig att ta till dig den ”sociala funktionsnedsättningsmodellen”, som en effektiv bas för dig att utgå ifrån när det gäller att planera, designa och åstadkomma en tillgänglig miljö.

Den sociala modellen

Den sociala modellen formulerades som en kontrast till den individuella modellen, som i decennier har dominerat hur vi tänkt kring funktionshinder och personer med funktionsnedsättningar. Detta finns i grunden av de attityder och upplevelser som jag redan nämnt.

Den individuella modellen är en felsökande modell, som fokuserar på det som är fel hos individen, hur han eller hon åtskiljer sig från en “normal”, frisk person och vilka problem denna individ har.

Ur ett individuellt perspektiv, får människor funktionsnedsättningar av sådana saker som cerebral pares, skador, hjärnskador, multipel skleros, blindhet eller epilepsi.

Den sociala modellen utmanar detta sätt att tolka funktionsnedsättningar. Den säger att människor får nedsatt funktion av sådant som trappor, smala dörrar, för höga utställningsmontrar, för liten text, information som bara finns i ett format, okunnighet, felaktig eller bristande förståelse för personer med funktionsnedsättningar och komplicerat språkbruk.

Utanför de museianställdas kontroll

De faktorer som orsakar funktionsnedsättningar i den individuella modellen befinner sig helt utanför de museianställdas kontroll. De faktorer som orsakar funktionsnedsättningar i den sociala modellen handlar om den miljö som dessa människor (du!) skapar, upprätthåller och är en del av. För att uttrycka mig tydligt: du har kontroll över huruvida den miljö du skapar gör mig funktionshindrad eller inte.

Kreativ problemlösning

En bra början är att tänka i termer av fysiska hinder, känslomässiga hinder och attitydshinder. Du kan komma att behöva (du borde) konsultera personer med funktionsnedsättningar för att försäkra dig om att de barriärer som finns försvinner.Sedan behöver du ägna dig åt lite kreativ problemlösning för att hitta metoder att bli av med dessa barriärer. Är de kostsamma, eller kräver resurser som du inte har, behöver du tänka om och hitta billigare och enklare sätt att uppnå samma resultat.  Till exempel: har du inte pengar för att installera automatiska dörrar – sätt åtminstone in en ringklocka (på rätt höjd!) så att den som inte kan hantera dörrarna utan hjälp åtminstone kan göra personalen uppmärksam på det. Kan du inte bygga om serveringsdisken i caféet kan du lära personalen att ta beställningen vid bordet och servera.

De viktigaste strukturförändringarna du kan göra i din organisation är att:

Sätta igång ett löpande program för att utbilda personalen så att de har kapacitet och självförtroende att arbeta med funktionshinder

Konsultera personer med funktionshinder för att försäkra dig om du möter människor behov

Föra in det inkluderande arbetet i såväl policy som praktik när det gäller att skapa utställningar och programverksamhet

Planera för ytterligare förbättringar framöver: ingen förväntar sig att du ska lösa alla problem över natten

Tala med andra museer och utställande organisationer för att dela med er av ideer och resurser

Museer, som berättar historier och bevarar föremål för framtiden, kan vara en stark kraft när det gäller att åstadkomma förbättringar för funktionshindrade. Det finns mycket som behöver hända i resten av samhället men ditt bidrag kan vara livsviktigt.

Michele Taylor, utbildare och konsult verksam i Storbritannien