Tala Tacheles

“Tacheles” är jiddish och betyder “uppriktigt”. Under nedläggningshot firar det alternativa kulturcentret i centrala Berlin snart 20-årsjubileum. Men i undergroundkulturens Mecka finns många oberoende aktörer på konstscenen och deras inverkan på hela konstlivet ökar, skriver Verena Dauerer.

Mitt i Berlins hjärta ligger Tacheles, en enorm ateljé och utställningsrum för alternativ konst som sett många förändringar under sina 19 år. Den enorma byggnaden, med tegelväggar som till stor del hackats loss och ersatts av stora glaspaneler, omges vanligen av lika många turister som det finns övergivna hus i dess närmaste omgivning.

Tacheles har fått sitt namn efter Yiddish-uttrycket att “tala tacheles”, vilket betyder att man talar uppriktigt.
− De 31 ateljéerna är Tacheles hjärta och ryggrad, förklarar taleskvinnan Linda Cerna.
− För närvarande har vi 70 internationella konstnärer som arbetar här. De använder våra lokaler för ett halvår upp till ett år.

Hotad frihet

Men just nu är den kreativa friheten hotad. Husets ägare vill ta sin egendom i anspråk och har tagit lagen till hjälp. Men Cerna är än så länge inte oroad över hotet från ägarna.
− Rättegången blir i november och då kommer vi att köpa byggnaden för att säkra framtiden för Tacheles.

Än så länge har konstcentret fått muntligt stöd av flera Berlinpolitiker, inte minst borgmästaren Klaus Wowereit.

Kreativt utanförskap

Tacheles må gå en osäker framtid till mötes, men ett otal alternativa rum för konst frodas i Berlin, som till exempel General Public, JET, Montgomery och After the Butcher. Alla dessa mer eller mindre kollektiva verksamheter har vuxit fram ur en passion för konst curerad av konstnärerna själva, samt behovet av att arbeta kreativt utanför de etablerade institutionerna.

− Vi är ingen institution, och egentligen håller vi oss inte särskilt renlärigt inom den visuella konsten. Vi är ett rum för konstprojekt, förklarar Wolfgang Mayer på General Public. Hans projektrum ligger i utkanten av Mitte, längs Schönhauser Allee, där gentrifieringen är i full gång. Konst- och projektkollektivet grundades hösten 2005, och har elva medlemmar som deltar i programmen mer eller mindre intensivt. Tre av medlemmarna arrangerar också den årliga Transmediale media art festival i Berlin.
− Vi gillar att använda platsen på ett kaotiskt och sammanflätat vis, säger Mayer.
− Vårt koncept är att koppla ihop olika utställningar och format för att attrahera olika sorters publik samtidigt. En utställning kan till exempel bli en del av en filmvisning eller en talk show. Den vita boxen är aldrig helt neutral, därför den kan också fördjupas med någonting annat – en annan utställning. Det innebär att vi oftast har flera utställningar samtidigt, de ryms på samma ställe som om de andra utställda verken inte fanns där.

Tatuering på väggen

För närvarande pågår utställningen ”Undigested Kernel”, med undertiteln ‘zeichnen, bezeichnen, und zeichenhaft’ (att teckna, det betecknade och det symboliska). I enlighet med idealen, låter Mayer tatueringskonstnären Scott Harrison, från Portland, Oregon, måla sina tatueringsmotiv på väggarna.

Tematisk utställningsserie

JET är inget kollektiv men en “one-woman-show”, i regi av Lena Zielke. Med ett framträdande läge strax intill det stökiga Alexanderplatz, är JET tveklöst i centrum av det nya trendiga Mitte. Ändå håller sig det märkligt udda konstgalleriet troget sin aganda sedan starten hösten 2005. Det innebär en tematisk serie om fem till sex utställningar per år. Huvudämnet för 2009 är ”specifikationer”, där först teckningar och därefter målningar på detta ämne ställts ut. Sedan följer skulptur och film på huvudtemat.
− Det är viktigt att de olika curatorerna för utställningarna själva kommer från de respektive fälten.

Illustrerad roman

För den kommande grupputställningen “Pamphile Show”, sammansatt av konstnärerna Gunter Reski och Marcus Weber, har 20 konstnärer illustrerat varsitt romankapitel. I stället för att, som brukligt, iaktta ett visst avstånd mellan konstnärskapen, får de olika uttrycken samsas alldeles intill varandra.
− Här på JET är det viktigt att vi hittar en unik rumslig lösning för varje utställning. Ofta gör vi stora förändringar av själva rummet. Till exempel att dela av taket eller måla om väggarna. Men hur som helst har vi ingen klassisk vit kub eftersom vårt rikt mönstrade golv eller tak alltid blir en del av alla utställningar.

Starka ämnen

Montgomery är ett annat spännande konstprojektrum, dolt i stadsdelen Wedding. Men gentrifiering och högre räntor gör att Montgomery mot slutet av året kommer att tvingas lämna sina hemtrevliga lokaler, som inkluderar en hembyggd bar. Denna kombinerade konstatelje och utställningsrum leds av konstnärerna Julia Pfeiffer och Rosaline Rannoch och erbjuder ett program med starka ämnen, som utställningen “Confessions: evangelisch-katholisch”, (protestantisk-katolsk). Här finns ett öppet dynamiskt förhållningssätt som också återspeglas i dialogen med utställarna. Det handlar om att ge de utställande konstnärerna så mycket frihet som de önskar.
− Det handlar om förtroende, att låta dem arbeta fritt, säger Pfeiffer.

Tidigare slakteri

Men den hittills mest originella lokalen torde After the Butcher, ateljé, utställningsrum och konstnärsbostad i ett tidigare slakteri i tidigare Östberlin, mellan Friedrichshain och Lichtenberg. Ett konstnärskollektiv köpte huset för fyra år sedan för att kunna bli ekonomiskt självständiga och inte vara beroende av inkomster från galleriet. Utställningsrummet är nu beläget i den gamla butiken, ateljén ligger mot baksidan och på andra våningen finns bostadsutrymmen. Stora delar av det gamla slakteriet är fortfarande intakt.
− Det är något som varje verk som visas här måste förhålla sig till, säger konstnären och curatorn Thomas Kilpper.

Behöver sin frihet