Flyktig konst omdefinierar utställningsrummet
 
Gatukonstnären Swoon trängde sig in på Venedigbiennalen ombord på en armada av flottar, en rörig, flytande sagoboksmetropolis. Tre decennier av korsinfluenser mellan den “olagliga” konsten och etablissemanget har fått Swoon och andra att omdefiniera begreppet utställningsrum, skriver Danielle 0´Steen.

Anrika auktionsfirman Sotheby´s höll år 1980 ett av sina första offentliga samtal om konst. Publiken häpnade när en ung konsthandlare på väg uppåt i karriären, Jeffrey Deitch, föreslog publiken att investera i tunnelbanevagnar.
− De förväntade sig nog att jag skulle Julian Schnabel eller något i den stilen. Folk blev galna, för på den här tiden hatade alla graffiti, och graffitikonstnärer behandlades som kriminella. De bara skrattade åt mig, säger Deitch.
 
Gräddan av gallerister

Sedan dess har allt förändrats. Deitch hör numera till gräddan bland New Yorks gallerister, och varit med och lyft fram konstnärskap som Jean-Michel Basquiat, Keith Haring och Barry McGee, som alla började som ökända streetkonstnärer. Och en nygeneration konstnärer har följt i deras spår.

Huskonstnär

Man kan börja med Shepard Fairey, vars “Hope”-poster gjorde honom till Obama.kampanjens huskonstnär. Nyligen gjorde han en retrospektiv på Institute of Contemporary Art/Boston som konsoliderade hans status som världskänd konstnär. Eller signaturen, som började sisn bana på gatan med lyriska porträtt i naturlig storlek medan hon var elev på Pratt Institute, New York. Detta år organiserade hon ett enormt projekt som trängde sig in på Venedigbiennalen. Mest framgångsrik av dem alla är nog ändå den brittiska sensationen Banksy, till hälften vandal, till hälften en efterföljare till Warhol.

“Banksyeffekten”

För dem som intresserar sig för street art är “Banksyefekten” välkänd, och konstnären har nätt stjärnstatus hos sina samtida. Han omfamnas av konstvärlden samtidigt som han behåller sin mystik genom att inte avslöja sin identitet, vilket gjort att han lyckats behålla sin ”street cred”.

Extrema handlingar

Hans popularitet harockså lett till en del extrema handlingar hos hans publik. Husägare har knackat loss partier av sina byggnader för att komma åt hans verk och kunna sälja dem vidare.
− Banksy målade en liten råtta med paraply på en dörr i Santa Monica och husägaren försökte genast att sälja den. Då gjorde vi ett forsök att komma i kontakt med Banksy, säger Tate Dougherty  på auktionsfirman Bonham’s. Kontakten ledde till ett första möte med Pest Control, en organisation ledd av den tidigare medarbetaren på Lazarides Gallery i London, Holly Cushing, som certifierar äkta Banksy-arbeten.
− Men de trycker hårt på skillnaden mellan de arbeten han skapar för konstgallerierna och de arbeten som är till för allmänheten.

Pest Control bevakar också förfalskningar, och förra hösten hade de identifierat 137 falska Banksy-schablonbilder i omlopp.

Tilltala massorna

Kanske handlar om att konsten är lättillgänglig, eller at than driver med etablerade samhällsinstitutioner, eller att han håller sin identitet hemlig, som skapat Banksys framgångar. Eller så handlar det helt enkelt om att han omdefinierar utställningsrummet. Som han själv skriver i boken Banging Your Head Against a Brick Wall (2003):
“En busshållplats är en mycket mer intressant och användbar plats att visa konst på än ett museum… Och även om du inte lyckas skapa en bild som botar världen från fattigdom kan du i alla fall få människor att le medan de slår en drill.” (Red. övers.)

Kombinera två världar

Förflyttningen från gata till galleri är inte alltid enkel. Men när Swoon för första gången ställde ut på galleriet Deitch Projects 2005, kombinerade hon de båda världarna. Inifrån och ut omformade hon galleriet till ett antal gatuscener. Här fanns linoleumtryck med tunnelbanetrafikanter i naturlig storlek, barn som spelade baseboll och kvinnor som lutade sig mot delar av hus. På en och samma gång lyckades hon referera till konstnärer som Gordon Matta-Clark, Kathe Kollwitz och Honore Daumier.

− Vi försökte skapa någonting som skulle kännas verkligt, inte tillsnyggat för att passa in i galleriet, det var fortfarande gatukonst, säger Jeffrey Deitch.
− Swoon kan gå tillbaka och göra saker på gatan, hon behåller sin publik och sin trovärdighet.

Poetiska bilder

Museum of Modern Art köpte tre av bilderna från utställningen. 2006 visades de i utställningen “Since 2000: Printmaking Now,” där de delade rum med arbeten av William Kentridge och Elizabeth Peyton, med flera. Hennes poetiska, gryniga bilder på ömtåligt tidningspapper smälte väl in i museikontexten.
−  Swoon inventerade hela sin estetiska värld,” säger Deitch. “Där finns tydliga referenser till äldre tiders tryck och tysk expressionism men hon har lagt till en helt egen vokabulär.

Hembyggda skepp

Helt nyligen tog Swoon med sig sin fantasivärld till Italien och Venedigbiennalen, dit hon anlände tillsammans med ett tjugotal konstnärer ombord på en armada av skräpiga, hembyggda skepp. Under färden till Venedig plockade de upp diverse omkringflytande skräp som de visade fram som ett kuriosakabinett medan skeppen flöt genom Venedigs kanaler som en rörig, flytande sagoboksmetropolis.

80-talets giganter

Dagens gatukonst finner sina rötter i 1980-talets graffitigiganter som Fab 5 Freddy, Daze, Crash och Lady Pink, som bröt ny mark med sin ”gerillatagging” medan Basquiat, Keith Haring and Kenny Scharf, byggde en bro till galleriscenen. 1990 såg konstnärer som Barry McGee, vars vardagliga melankoliska ansiktsporträtt har sina rötter i San Franciscos “Mission School”, en konströrelse med koppling till San Francisco Art School.

Tillgänglighet är nyckeln

Arnold Lehman, chef för Brooklyn Museum, har samlat gatukonst i tio år. Enligt honom är det tillgängligheten som ligger bakom gatukonstens uppsving.
− Det handlar inte bara om att konsten kan uppskattas visuellt samtidigt som den kan förstås intellektuellt. Men den finns därute där människor kan se den. Den talar om politik, om samhället, och allt detta ger den en vitalitet som gör att den kan överleva på gatorna.

Men den starkt marknadsorienterade populariteten har också ignorerat gatukonstens första sanning – sin flyktighet.
− Den mesta gatukonsten går inte att arkivera. Och i detta finns en frihet, säger Marsea Goldberg på New Image Art.
− Som det mesta, existerar gatukonsten en tid för att sedan försvinna. Däri finns skönheten.

Danielle 0´Steen, frilansjournalist baserad i Washington D.C.