Ett fax på uppdrag

I syfte att protestera mot Brasiliens strikta import- och exportlagar för konst ordnade gruppen Autista nyligen ett evenemang i London och Saõ Paulo, där illustratörer utbytte hastigt skapade teckningar med varandra via fax.

Det var i mars detta tämligen egenartade evenemang, som döpts till Fax Ex-machina, underhöll de förbipasserande som nyfiket kikade in genom skyltfönstret till det Londonbaserade galleriet KK Outlet. I fönstret stod en faxapparat och matade ur sig en till synes aldrig sinande ström av papper. Det var ett simultanevenemang som genomfördes samtidigt vid KK Outlet, det nederländska förlaget KesselsKramers galleri, och POP Gallery i Saõ Paulo. Syftet var inget annat än att utbyta konst med hjälp av för-digitala medel – faxapparater. Ursprungsidén föddes hos den brasilianska konstnärsgruppen Autista, grundad av curator David Charles och konstnärlig ledare Melinda Gorham, båda ursprungligen från San Francisco.

Att ställa ut importerad konst är lika byråkratiskt som att importera 1 000 säckar kaffe

Fyra brasilianska och fyra brittiska konstnärer tecknade på var sin sida om Atlanten och skickade sina alster över havet medelst åtta faxapparater för att där omedelbart få dem upphängda på väggarna i det mottagande galleriet, för en en uppspelt publik. Visst, faxapparater är inget nytt grepp när det gäller konstnärliga interventioner, tyvärr har dock inte de brasilianska tullagarna förändrats särskilt mycket sedan faxar var populära. Fax Ex-machina var en konstfylld affärstransaktion, installation och performance, i syfte att väcka medvetenhet om Brasiliens strikta import- och exportlagar. Lagarna gör det i stort sett omöjligt att skicka konst in eller ut ur landet utan att betala astronomiska avgifter, vilket allt som oftast förhindrar alla initiativ till utställningar. ”Det stora problemet är att samma protektionistiska tullagar som gäller för saker som kaffebönor även gäller för kulturgods. Det är lika dyrt och byråkratiskt att importera och exportera en enda målning som det är att skicka 1 000 säckar kaffe”, förklarar David Charles från Autista. En brasiliansk lag gick till och med så långt att den förbjöd utländska institutioner att låna ut sina konstverk till brasilianska museer. Lagen upphävdes lyckligtvis 1999 men fortfarande vägrar Metropolitan Museum och MoMA i New York att skicka några konstverk till Brasilien.

Faxade konstverk uppåt väggarna

En anledning så god som någon för den brasilianska konstnärsgruppen Autista att hålla en fredlig protest, med lite förberedelse. ”Det var inte helt lätt att genomföra faxandet i realtid mellan två olika kontinenter, med åtta olika konstnärer i två skilda tidszoner som skulle samordnas”, säger David Charles.En livesändning från Brasilien upprättades, för att visa vad som hände vid POP Gallery. Det fanns också en faxapparat tillgänglig där allmänheten kunde skicka sina egna konstverk över Internet. Gallerilokalen delades in i tre delar med ett brasilianskt utrymme vid ingången, i en dämpad grön ton som återspeglade färgskalan hos Brasiliens tullverk. Därefter kom ett område för allmänheten och efter det de brittiska konstnärernas utrymme.Storskaliga modeller av faxapparater placerades ut i rummet och varje konstnär blev tilldelad en av dem.Nu kunde föreställningen börja. Danielle Pender, galleri- och verksamhetschef vid KK Outlet berättar:”Vi visade upp de faxade konstverken från Brasilien längs med den första väggen. Melinda Gorham kom på den geniala idén att skapa stora faxkonturer i vilka vi sedan visade upp de inkommande faxen. I det andra utrymmet ställde vi upp långa bord där de brittiska konstnärerna kunde arbeta.Vi faxade iväg deras verk allteftersom de blev klara och originalen visades upp bakom dem, inramade av de enorma konturerna. ”Faxmeddelandena fortsatte att strömma in, till den nyfikna publikens förtjustning, och man kunde diskutera kvällens politiska förtecken. ”Berättelsen bakom föreställningen – Brasiliens ockerhöga skatter – blev ett rejält samtalsämne och det bidrog till att ge hela verket mer sammanhang”, säger Danielle Pender.

Global potential

För Danielle Pender var detta en av favoritutställningarna vid KK Outlet så här långt. ”Det förvandlade verkligen rummet. Det hade så många nivåer och element och sätt man kunde interagera med det, verket höll verkligen riktigt hög kvalitet”, säger hon, och tillägger att det unika konceptet tål att upprepas. ”Jag tror att som idé och som protestform har det global potential”, sammanfattar hon. Och det verkar stämma, evenemanget Fax Ex-machina kan komma att framföras på nytt vid San José-biennalen i Kalifornien till hösten.

Verena Dauerer är Spanas redaktör i Hamburg