− Behoven är enorma. Vi saknar både utrustning och personal med rätt kompetens. Vi

ligger 30 år tillbaka i tiden!

Det säger Omara Khan Massoudi, som har varit museets chef sedan 1979. När talibanerna tog makten i Afghanistan 1996 efter flera års inbördeskrig sade de sig värna om Afganistans kulturarv, berättar han.

− Det gladde mig, trots allt. Många värdefulla föremål förstördes under inbördeskriget.

Andra planer

Men det skulle visa sig att talibanerna hade andra planer − och när deras ledare Mullah Omar proklamerade att alla förislamiska kulturföremål skulle förstöras, valde Omara Khan Massoudi att säga upp sig.

− Jag kunde inte samarbeta med dem. Föremålen de förstörde var hela mänsklighetens egendom!

Sprängningen av de berömda Buddhastatyerna i Bamiyan fick enormt genomslag internationellt, men även många andra nationalmonument förstördes. Omara Khan Massoudi och många med honom gjorde vad de kunde för att rädda så mycket som möjligt av Afghanistans kulturarv. De gömde undan föremål i museets källare, men också i byggnader i centrala Kabul.

Glömmer inte förstörelsen

Efter talibanernas fall trädde Omara Khan Massoudi åter i tjänst, men han glömmer inte hur det kändes när de inledde sin systematiska förstörelse av ovärderliga kulturföremål.

− Det var en oerhörd besvikelse. Allt kändes hopplöst! Men jag är glad att vi i alla fall lyckades rädda en del.

Vilken roll spelar kulturarvet i ett land som drabbats av så mycket förödelse?

− Kulturen är viktig i alla samhällen. Men i dagens Afghanistan handlar det inte bara om att levandegöra vår kultur och vårt förflutna. Vi måste visa att vi kan bygga upp det som blivit förstört. Det är en insikt som man kan ta med sig hem till sin egen vardag. Ett samhälle som bevarar och hedrar sin historia är ett levande samhälle!

Lokalavdelningar

I framtiden hoppas Omara Khan Massoudi kunna öppna lokalavdelningar till museet i mindre städer och på landsbygden. Men mycket återstår att göra innan Nationalmuseet åter fungerar som den samlingsplats för afghanskt kulturarv som Omara Khan Massoud drömmer om.

− Jag är nöjd med vad vi åstadkommit så här långt och varje litet steg framåt gör mig glad. Vi arbetar inte bara för vårt eget land utan för hela mänskligheten!

Hashim Rawab, skribent och student vid Kabuls universitet