Smack Bang in i samhället

Visionärt Knytkalas
Om konstens delaktighet i samhällsutvecklingen

Helsingborgs hamn kommer i slutet av 2030-talet att vara en levande del av stadens stadskärna. Genom stadsförnyelseprojektet H+ ska det planeras, utvecklas och realiseras för att inkludera företag, bostäder och infrastruktur. Allt i dialog med helsingborgarna.

Med detta som bakgrund samlades ett trettiotal personer från konst- och kultursfären för att delta i en kreativ dialog om konstens roll i -samhället och att fritt visionera och diskutera om hur det kan utvecklas i framtiden.

Dagens upplägg

Lina Zavalia och Lina Werning från W.I.S.P. ledde knytkalaset genom en fri användning av Open Art. En metod som syftar till att sammanföra samtal och reflektion med handling och aktion för att hitta fruktbara skärningspunkter mellan teoretiker, aktivister och praktiker. Deltagarna välkomnades att presentera en frågeställning, ett sammanhang, ett område eller en idé med utgångspunkt i huvudfrågan ”Hur kan konsten vara en aktiv del i samhällsutvecklingen?”.

Visionärt Knytkalas

Helsingborgs hamn som den ser ut i dag kommer snart att vara ett minne blott. Hamnområdet har i dag delvis förlorat sin ursprungliga funktion och kommer i slutet av 2030-talet att vara en levande del av Helsingborgs stadskärna. Genom stadsförnyelseprojektet H+ ska det planeras, utvecklas och realiseras för att inkludera företag, bostäder och infrastruktur. Allt i dialog med helsingborgarna.

Det var med detta som bakgrund som ett trettiotal personer från olika delar av konst- och kultursfären en decembermorgon samlades i den kylslagna gamla Oslo-terminalen. Inbjudna att delta i en kreativ dialog om konstens roll i dagens samhälle, dels i relation till utvecklandet av H+-området, men även för att fritt visionera och diskutera om konstens plats i samhället i stort och på vilket sätt den kan integreras och utvecklas i framtiden. Med i Oslo-terminalen fanns även vi från Dokument Press, för att i text och bild dokumentera dagens diskussioner.

Dagens upplägg

Knytkalaset leddes av Lina Zavalia och Lina Werning från W.I.S.P/ Creative circles genom en fri användning av Open Art. En metod som syftar till att sammanföra samtal och reflektion med handling och aktion för att hitta fruktbara skärningspunkter mellan teoretiker, aktivister och praktiker. Deltagarna välkomnades att presentera en frågeställning, ett sammanhang, ett område eller en idé med utgångspunkt i huvudfrågan ”Hur kan konsten vara en aktiv del av samhällsutvecklingen?”.

Frågorna som togs upp utgick från de medverkandes egna arbetsområden och intressesfärer och schemalades i tre pass med tre pågående diskussioner per pass. Alla deltagare bestämde själva hur mycket de ville driva en specifik fråga eller om de ville delta i en eller flera diskussioner under samma pass. Deltagarna samlades vid dagens slut och framförde de intressantaste delarna av dagens diskussioner, tänkvärda begrepp och hur man skulle arbeta vidare med visionerna i framtiden.
Med engagemang och intresse för konstens och kulturens utveckling i dagens samhälle som gemensam nämnare tog diskussionerna snabbt fart och under dagens lopp framfördes tankar, visioner och åsikter som uppmuntrades, motsades eller kritiserades, helt utan krav på koncensus.

Dagens diskussioner

Under de sju timmarna knytkalaset pågick togs nio olika frågeställningar upp till diskussion. Vi från Dokument Press följde, lyssnade och deltog i samtalen och -anteckningar fördes även av deltagarna. Utifrån det materialet sammanfattar vi här ett antal av dagens diskussioner. Att ha i åtanke är att det fanns många frågor inom varje diskussion och att enbart en del av dessa finns representerade här.

Hur kan vi få medborgarna medskapande i processen?

Vilka visioner har egentligen medborgarna kring konsten i samhället? Vad saknas och vad vill man se mer av? Ett sätt att ta del av deras tankar och önskemål är att låta intervjua ett tusental personer innan processen överlåts till konstnärer, curators och etablissemang att förverkliga idéerna. Det skulle skapa en idégivande process och en kulturell planering. Här är det viktigt att det finns någon med en över-gripande kontroll, men att ansvaret för samordning släpps lösare. Viktigt är även att processen inte stannar på idéstadiet, utan genomförs, samt att svara på frågorna: Av vem? För vem?
Ett positivt exempel är Popstad Lund som genomfördes av Sveriges Radio P3. Popstad Lund var ett initiativ där medborgarna var delaktiga även om det var begränsat till en viss målgrupp.
En möjlighet till genomförande är att gräva i det lokala och se till dess egenskaper och möjligheter. Samt utnyttjandet av sociala medier som idag är en viktig del för att skapa engagemang och delaktighet.

Intelligent gentrifiering?

Det är viktigt att bevara äldre byggnader med historia och att redan från start planera och ge plats för konstnärer att bedriva verksamhet i nya områden! Diskussionen tog upp så kallade “kulturella hubbar” som kan verka som kluster för konstnärer och kulturyttringar. För att realisera de konstnärliga initiativen krävs i många fall subventioner och inte minst att politiker ser dessa individer som en tillgång för samhället. Det är även viktigt att hjälpa politikerna att lösa dessa problem och ge dem visioner. Kulturell integration.

Hur inkluderar vi det globala samhället i utvecklingen?

Hur skapas internationella konstnärliga plattformar i samhället? I dag delas konstprojekten ofta upp i lokala “multikulturella” projekt och globala projekt som rymmer konstnärer från andra länder. Tanken är att denna uppdelning skulle upphöra för att samla allt inom ett projekt. Att se det globala sammanhanget där stadens eller stadsdelens historia ofta sammanfaller med den globala utvecklingen och dess historia.

Det talades om att idéerna kan komma från konstnärerna själva. Att man måste se utanför sitt eget samhälle och tänka bredare, mer globalt. Det talades också om vikten av att inte separera konsten och stadsutvecklingen, utan att de samverkar. Att det i dagens samhälle ofta saknas neutrala rum med plats för konstutveckling. Det framfördes tankar om att konsten ska få ta plats i staden och att det ska finnas rum öppna för alla. Detta bör finnas med redan på planeringsstadiet för stadsutveckling. 

Hur skapar vi skyddade ickekommersiella offentliga rum?

En stad behöver mångfald. Men hur skapar man mångfald? Det talades om rum i staden, allmänna ytor, som känns relevanta och som kan användas på olika sätt. Icke-kommersiella, oprogrammerade rum. Platser för människor att bedriva “meningsfullt dräll”. En fri yta för alla som vill mötas och umgås. De allmänna ytorna är viktiga för demokratin och alla har rätten att ta ytan i anspråk. En idé innebar ett slags lånekort till mobila rum med möjlighet till utlåning för grupper, föreningar och individer. Till exempel temporära containrar, flyttbara och med stor flexibilitet.

Det talades även om vikten av att visa upp att konsten kan skapa stadsliv och berättiga sin existens i konkurrens med skapandet kommersiella rum.

Hur kan konsten bidra till ett generösare samhälle?

Här diskuterades på vilket sätt konst och kultur kan skapa ett generösare samhälle, där konsten står för andra värden än ekonomiska. Det framfördes tankar om att ett gemensamt och delat kulturutövande skapar gemenskap med positiva aspekter.

Det uttrycktes även farhågor om att konsten tidigare erkändes som en viktig del av samhället, men att detta inte sker i samma utsträckning idag.

Det talades om kulturen i form av drömmarna. Idéerna som gör oss till människor. Och att det är viktigt att inte missbruka värden som tillit, rymlighet och förtroende. Tillit kan vara en utgångspunkt för att ta vara på konstens lekfulla potential. Exempelvis för att synliggöra och ge den närvaro i skolan, ta mer plats i det offentliga rummet eller att skapa infrastruktur som gynnar konstnärligt umgänge.

Hur får vi kreatörerna att komma hit och stanna kvar?

Diskussionen tog avstamp i uttrycket “den kreativa klassen” och kritiken kring hur uttrycket är förlegat och politiserat. Kreativitet är inte förunnat en viss typ av människor. Alla typer av kreativa personer är en tillgång för ett samhälle och hjälper ofta till att få igång de ekonomiska hjulen. Men för att kunna och orka vara med i utvecklingen av samhället behövs verktyg. Hur skapas dessa förutsättningar i ett nytt område? Hur mycket skall denna process styras? Och av vem?

Här talades om vikten av en driftig person, en “kulturspindel” som kan nätverka men även arbeta överbryggande för att möjliggöra långsiktighet. Det framfördes en idé om att skapa en befattning och en uppdragsbeskrivning som ligger under exempelvis kulturförvaltningen och finansieras av staten.

Hur gör vi det "blågröna stråket" till en öppen process?

Skulle visionen av ett område kunna vara vilda hästar som galopperar genom de öppna ytorna? Att utnyttja områdets karaktär och ge mer plats åt det vilda, även de vilda djuren, skulle kunna påverka synen på stads-utveckling och ge nya möjligheter.

Tanken var att dela upp området i olika stora bitar med skilda planeringskrav och krav på långsiktighet för att låta människor bidra till områdets planering, anläggning och bruk. Det behöver även finnas möjlighet att knyta an känslomässigt och erfarenhetsmässigt till området genom att delta i projektet efter eget intresse, förmåga och resurser. Till exempel genom en liten insats i form av att välja ett träd i ett skogsparti, eller planera, projektera och anlägga ett större område själv eller tillsammans med andra.

För att attrahera olika typer av människor, även utanför Sveriges gränser, behöver projektet formuleras på olika sätt för att kommuniceras rätt. Frågor behöver ställas till lokalbefolkningen för att förstå synen på djurens fria rörelse i staden och hur man vill leva i städer med en hållbar utveckling i framtiden.

Hur planerar vi för att konsten ska komma först?

När nya områden skapas erbjuder man ofta endast en form av boende. För att få in olika yrkesgrupper, inkomstkategorier och individer behöver man erbjuda fler former av boende. Hyresrätter, bostadsrätter, lång- och korttidshyreskontrakt eller rum och ytor att låna. Ett processuellt byggande eftersöks där planering kan komma allteftersom. Det framfördes farhågor om att det kan uppstå en ovisshet för entreprenaden och inom byggprocessen.
Man ansåg även att Sverige är för snålt för att satsa på dessa projekt. Subventionering av hyror är ett sätt att stärka vissa yrkesgrupper som annars inte har möjligheten att komma in i dessa områden. En annan idé var att låta vissa byggnader vara kvar i befintligt skicka och bygga nytt runt eller på. På detta sätt kan man erbjuda olika former av boende och prisklasser.

Medverkande organisationer:

Riksutställningar
Genom projektet Smack Bang in i samhället vill Riksutställningar undersöka nya möjligheter att utveckla konstens roll i samhällsbyggnad och stadsutveckling för att på det sättet både stärka konstens förutsättningar och dess tillgänglighet för medborgarna. Riksutställningar vill med projektet även utforska det offentliga rummet som utställningsrum.

Riksutställningar har i uppdrag att verka för samtidskonstens utveckling och spridning. Smack Bang in i samhället är en av de insatser som valts för att uppfylla uppdraget.

H+-området
H+-området är Sveriges mest spännande stadsförnyelseprojekt. Och det största av sitt slag i Helsingborg i modern tid. Fram till år 2035 ska södra centrala Helsingborg planeras, utvecklas och förnyas. H+-området syftar på att staden ska växa med fler människor, fler företag och nya kvaliteter.

Dialogen är central i projektet. Genom dialog med bland annat helsingborgare och företagare hoppas man att så många som möjligt av stadens medborgare ska engagera sig i H+ områdets utveckling. Det är en ambition som ställer höga krav på öppenhet men det kräver också mod. Mod att våga pröva nya metoder för att förverkliga och förädla visionen.

W.I.S.P. och Open Art
Det visionära knytkalaset leddes av W.I.S.P., Women In Swedish Performing arts eller What Is Stha Problem? En politiskt obunden, ideell organisation som startade våren 2008 och eftersträvar jämställdhet inom scenkonsten, på scenen och bakom. W.I.S.P. är ett produktionskontor och ett nätverk för kvinnor och transpersoner inom scenkonsten, alla yrkeskategorier.

Metoden Open Art skapar förutsättningar och möjlighet för deltagarna att gå från tanke till aktion under en och samma dag. Metoden är en vidareutveckling av mötesmetoden Open Space och innehåller samma tillåtande, lustfyllda och demokratiska komponenter. Open Art är utarbetad av Lina Zavalia och Rebecca Vinthagen från W.I.S.P..

Dokument Press
Dokument Press informerar om subkulturer genom utgivning av böcker, tidskrifter och film. Vi föreläser, arrangerar workshops och deltar aktivt i debatten om stadens utveckling, gatukonst och rätten till allmänna ytor. Förlaget drivs av entusiaster med stor kunskap om konst, musik, mode och alternativa kulturyttringar.

Vi som deltog i det Visionära Knytkalaset var Mikael Nyström och Torkel Sjöstrand.

Deltagare
Akay   Konstnär
Louise Andersson  Riksutställningar
Annemari Clausen  Konstnär
Michelle Eistrup  Konstnär
Linda Fagerström  K3, kritiker HD
Jesper Falkheimer  Campus Helsingborg
Birgitta Freudenthal  Helsingborgs stad
Anna Högberg  Konstnär
Mårten Janson  Riksutställningar
Frida Jeppson   Tidskriften RUM
Jana Järretorp   Kultur Skåne
Catherine Lefebvre  Karin Blixen museum
Eva Lundqvist   Riksutställningar
Artur Moustafa  Stadsteatern Helsingborg
Kristoffer Nilsson  H+
Mikael Nyström  Dokument Press
Johan Pousette  Riksutställningar
Joakim Reiter   Arkitekt
Annika Román   Miljöpartiet, Kommunalråd Hbg
Ida Sandström   Malmö Högskola
Jessica Segerlund  H+
Torkel Sjöstrand  Dokument Press
Sören Sommelius  HD
kristoffer Svendberg  NBC
Åsa Thelander   Lunds universitet
Filippa Säwe   Lunds universite
Alex Van der Beld  Krkitekt
Charlotte Wachtmeister  Moderaterna, Skånes Kulturnämnd
Lina Werning   W.I.S.P
Lina Zavalia   W.I.S.P