Dysfunktionell estetik på årets Transmediale

Berlin
Se på karta

Värmlänningen Kristoffer Gansing är ny konstnärlig ledare för Transmediale, en av årets viktigaste händelser för alla som intresserar sig för mediekonst och kritiska diskussioner kring digital kultur. Shintaro Miyasaki har träffat honom.

Vad kan vi vänta oss av årets Transmediale?
– En galen, färgstark hyllning av dysfunktionell estetik från mediekonstvärlden! Men också tankeväckande diskussioner om samtida konst- och mediepolitik.

Vad är årets tema?
Vi kallar det ”in/compatible”. Det konfronterar myten om konvergens, idén att alla tidigare åtskilda medieformer numera förenats i en digital ”universalmaskin”. Det är bara ur ett metaforiskt perspektiv som digital nätverkande teknik har lett till att olika, tidigare separata medieformer förenats! Det är inte så enkelt att ”gammelmedia” digitaliserats, faktum är att det vi ser är en komplex uppsättning av vad Chris Salter kallar ”sammantvinnade” materialiteter av gammalt och nytt samt vad
Jussi Parikka nyligen kallade "medianatures", där det inte längre finns någon tydlig distinktion mellan tekniken och vår dagliga miljö. Vi, har redan lång erfarenhet av konvergensbegreppet internationellt, inte bara tekniskt men också politiskt och ekonomiskt och det visar sig att nya sorters spänningar artikuleras. De verkar konkreta: finansiella, ekologiska, tekniska, kulturella och politiska – som den arabiska våren. Men de är bara konkreta genom sin upplevda fysiska och mediala påverkan – sådana här kriser är också väldigt abstrakta, sammankopplade fenomen som vi förstår och tolkar genom deras mediering i realtid.

Att vara inkompatibel betyder inte att man enkelt accepterar enkla lösningar till kristillstånd. När saker inte fungerar finns det alltid en önskan att upprätthålla status quo för att kunna implementera enkla lösningar. Inom tekniken händer detta hela tiden, hackerkulturer handlar om att modifiera befintliga system så att de fungerar bättre. Men det finns en skillnad: Inom hackingkulturen har man inte alltid en motivation som handlar om funktion, det handlar också om en form av störande kritik, om att få systemet att stanna för en stund. Festivalen föreslår att vi använder dessa ögonblick av stillastående som inkompatibla utgångspunkter som tillåter oss att tala om hur vi går vidare, baklänges, framlänges eller åt sidan med nya förutsättningar ¬– därav titeln in/compatible.

Vad kan vi vänta oss under festivalen?
– Ett centralt verk i utställningen ”Dark Drives – Uneasy Energies”, curaterad av Jacob Lillemose, är det anslående objekt som bokstavligt talat är en ”dark drive”, pjäsen "5 Million Dollars 1 Terabyte" (2011) av den amerikanska duon Art 404. Föremålet självt, en kolsvart extern hårddisk, är hotfull i sin monumentala oskuld. Dess opaka yta säger lite om det som ryms därinne men som titeln antyder är det eventuellt explosivt: illegala data som samlats in från olika darknets, privata, fildelarnätverk där alla användare känner varandra. Som Jacob Lillemose skriver i katalogen: "Föremålet förkroppsligar en utmaning av den intellektuella upphovsrätten. Hur ska vi förhålla oss till detta mångtydiga objekt, både vackert, effektivt och olagligt?  Är hårddisken en samtida version av den svarta monolit, som i Stanley Kubricks film 2001: A Space Odyssey (1968) tycks påverka mänsklighetens utveckling. Om man ska tolka den så, i vilken riktning tar den oss?" Årets utställning och hela festivalen serverar inga enkla svar, men förhåller sig till den mångskiftande digitala kulturen och tar publiken på en resa genom historiska och samtida in/kompatibla situationer.

Ett annat exempel är projektet ”reSource for transmedial culture” curaterat av Tatiana Bazzichelli. Hit hör verket “Fluid Nexus” av Nicolas Knouf. Det är en app för smartphones och datorer som tillåter användarna att meddela sig med varandra utan att använda internet. I stället använder den kortdistanstekniker som Bluetooth som kombineras med människors fysiska förflyttning. Genom att gå vid sidan om nätets centraliserade nätverk, skapar verket ett parallellt, personaliserat nätverk som kan användas av säkerhetsskäl eller när man inte har någon uppkoppling.

Hur arbetar du som curator?
– Jag vill hellre beskriva som en kulturproducent än som en curator. Mitt sätt att ställa samman händelser är vanligen ganska forskningsbaserad, genom att jag abstraherar fram ämnen från vardagaens kulturfenomen och går vidare med dem för att se hur de behandlas inom teoretisk och konstnärlig praktik. Men jag gillar också att provocera deltagarna till ge sig in i nya områden inom teori och praktik, som att sätta ihop människor från olika discipliner eller att utmana dem att kliva ut ur sina komfortzoner. Allt detta med en god portion humor.

Tänker du experimentera med nya sätt att visa konst?
– Faktum är att jag inte alls använder mig av begreppet ”ny” i mina projekt. Jag tror starkt på att allt är både gammalt och nytt på samma gång och att det viktigaste är att vara uppmärksam på de oförutsägbara inslagen i dina idéer och hur de förhåller sig till samtida politik och kultur. Sett på så vis kan trycket att skapa något nytt träda tillbaka medan andra frågor, som samspelet mellan dina idéer och din publik, blir viktigare.

Shintaro Miyazaki

Transmediale

Uppdaterad: 4 Apr 2012 09:39 Print