Framgång i en platt och taggig värld
Visby Se på karta
Louise Andersson reflekterar om museernas framtid utifrån några aktuella rapporter. Uppträd som en auktoritet på ditt område, gör fokuserade visioner och bygg nätverk – det är några av hennes slutsatser.
Vi befinner oss i en värld som är både platt och taggig samtidigt. I alla fall enligt företaget Kairos Futures senaste idéskrift, ”Tankesamhället och kommunerna”. De beskriver en värld som präglas av en platthet som gör att det går att ta sig fram och nå ut var än i världen man befinner sig, men där framgången samtidigt beror på om man befinner sig i rätt sammanhang och på rätt plats. En plats där det händer, som fungerar som gravitationscentrum och kan extrahera ny verksamhet ur redan existerande förutsättningar. Där finns en förmåga att sätta det bekanta i nya sammanhang.
T:n med dragningskraft
Kairos Future beskriver dessa hubbar som T:n som har en stark dragningskraft på både människor och verksamheter, platser som kommer att blomstra. T:et står för tanke och de menar att det är tankar och idéer man kommer att vilja vara nära i allt högre utsträckning snarare än råvaror och produktionskapacitet.
Dynamiskt kraftcentrum
Vad gör man då om man driver en verksamhet som inte kan välja sin plats? Där uppdraget är att verka i det direkta närområdet eller i regionen och man inte kan flytta till ett stort och dynamiskt kraftcentrum någon annanstans världen?
Kairos Future rekommenderar följande för dig som är en liten aktör:
• Satsa på skärpa genom att samla och vässa din kompetens
• Gå samman med ett större centrum genom att skapa nätverk, allianser och samarbeten med de starkaste och största på ditt område
• Uppträd som att du är den självklara auktoriteten på ditt område
Gräva där man står
Grundförutsättningen för att bli ett T är att gräva där man står på ett kreativt sätt – att se på sin plats som den perfekta platsen där allt redan finns för att fixa kreativa, attraktiva tankar och idéer. Vi behöver bara komma på hur vi använder dem på smarta och vassa sätt.
Avgränsa sin verksamhet
För museer och andra utställningsaktörer finns här mycket att reflektera kring. Flera länsmuseer har satsat på att tydligt avgränsa sin verksamhet. Ett exempel är Hallands konstmuseum som både bytt namn och valt att profilera sig på det man ser som sin styrka – konsten. Räcker det eller finns det fallgropar med att nischa sig? Det räcker förmodligen inte att vara nischad om man inte samtidigt kan omsätta det man kan i en spännande verksamhet.
Större attraktionskraft
Andra huvudmän går i motsatt riktning och samlar flera olika verksamheter under ett tak, som Kulturparken Småland. Publikmässigt verkar det, i kombination med andra förändringar, ha skapat en långt större attraktionskraft än tidigare. Det finns kanske fler sätt att vara en plats där det händer än att satsa på det smala och vässade eller förena olika smala verksamheter på en större plattform.
Oväntade allianser
Jag önskar att jag fick se en massa smarta och oväntade allianser mellan olika kulturinstitutioner, men kanske framförallt mellan kulturinstitutioner och andra typer av organisationer och verksamheter. Vilket är det största T-et i din region? Inom ditt ämnesområde? Var händer det saker? Hur kan ni samverka? Att du själv redan är en stor auktoritet är ju självklart, enligt Kairos Future.
Hur och när och var
Platsens betydelse lyfts även i ”Framtiden är nu – Kultursverige 2040” där Evelina Wahlqvist skriver om platsrelationer. Hon menar att kreativa processer inte bara är relaterade till hur och när man skapar utan också var. Även om många olika miljöer kan vara en plats för kreativitet så är den urbana miljön i stor utsträckning platsen för både de kreativa näringarna och kulturscenerna. Redaktörerna menar att det är viktigt att medvetet skapa platser för skapande i staden, även för kollektiva processer. Här ser jag en möjlighet för museer, konsthallar och kulturhus och andra utställningsaktörer att ta en ny position där kulturarvsproduktionen och konstproduktionen i större utsträckning äger rum och görs tillgänglig för fler även på mindre orter.
Mer teknik
En annan skärning av plats och museiverksamhet lyfts i rapporten ”Tomorrow in the Golden State” som kom för några år sen, där kaliforniska museer spanar på sin framtid. De iakttar följande trender:
• Mer teknik som stödjer och skapar förväntan på prosumer- och deltagarkultur
• Ökande antal popup-butiker och ett rörligt kulturliv
• Vilja att skapa promenerbara städer och mer miljövänliga kommunikationer
• Ökade fastighetskostnader för museer
• Fler terrorbrott riktade mot publika samlingsplatser som sportarenor, museer och konsertlokaler som gör att människor undviker platser för stora folksamlingar
De landar i en trendspaning om framtida museer med rubriken The Distributed Museum:
”Given the skyrocketing costs of creating, maintaining and securing physical property, many museums and cultural organizations find it more practical to transition group experiences that formerly took place in fixed, built environments to new venues that are more distributed, transitory and locally-based.”
Popup-utställningar
De tänker sig popup-utställningar i tillfälliga lokaler som tar museet till olika bostadsområden och en basverksamhet som är virtuellt buren istället för baserad i en museibyggnad. Museerna har en ambition att möta publikens ökande förväntan att få vara med och bidra till innehållet i verksamheten. Det leder till att curatorerna fungerar som rekryterare, granskare och sammanställande professionella aktörer som både värvar och handleder de amatörexperter som vill bidra till utformningen av utställningens innehåll och form.
Samverka med civilsamhället
Om kulturinstitutionerna vill bli mer rörliga och flexibla vinner de enligt rapporten ”Kulturinstitutionerna och det civila samhället” på att samverka med civilsamhällets aktörer som i högre grad karaktäriseras av rörlighet och flexibilitet. En viktig aspekt som rapporten lyfter är dock att civilsamhället i flera studier visat sig oförmögna att engagera personer med utländsk bakgrund och att de bär upp en strukturell diskriminering av kvinnor.
”Precis som när det gäller människors deltagande i kulturlivet, visade sig utbildning, inkomst och social position ha en avgörande betydelse när det gällde deltagandet i frivilligarbete och ideella insatser.”
Ökat engagemang
Hur får vi det att fungera med uppdrag om ökad jämställdhet och större mångfald?
Rapporten ”Fra guder til tjenere” från danska Center for kunst och interkultur grundar sig på ett rundabordssamtal och tar upp frågan om hur man kan få ett större publikt medejerskab och ökat engagemang från större delar av befolkningen.
Några av de saker som de lyfter som framgångsfaktorer är:
• Kulturinstitutionerna behöver förstå sitt sammanhang och sin omvärld i större utsträckning än idag
• Viljan till ökat medejerskap och publikt engagemang kräver förankring i hela organisationen för att fungera
• Institutionen behöver ha modet att inte bara förändra sig inifrån och ut utan också utifrån och in
• Kulturinstitutionerna står inför ett paradigmskifte och med ett generationsskifte kan ett annat förhållningssätt få tolkningsföreträde.
Kulturell infrastruktur
Rapporten lyfter också att det danska kulturlandskapet ser mycket olika ut i olika delar av landet och även om inte den kulturella infrastrukturen i Sverige helt överensstämmer med den danska har även vi stora skillnader mellan storstad, småstad, landsbygd och glesbygd när det gäller kulturutbud, efterfrågan och möjligheter att vara delaktig i ett mångfacetterat och engagerande kulturutbud.
Kreativa centrum
Tankesamhället som det beskrivs i idéskriften låter till stor del exkluderande för många individer, organisationer och bygder. Vilka har överhuvudtaget en möjlighet ta sig fram i tankesamhället och bygga de kunskaper och kompetenser som krävs för att ha en plats i kreativa centrum på attraktiva platser? Kairos Future menar att det kommer ställas höga krav på att effektivt kunna söka av breda fält, att göra fokuserade visioner och koncentrerade analyser. Det är slående att när museerna, kulturhusen och konsthallarnas publika verksamhet är som mest spännande så erbjuder de allt det här. Även den utställningsproducerande praktiken i sig bör innehålla de här parametrarna. Det är kanske inte alltid vi når så hög höjd, djärvhet eller innovation i vision och analys, men vi kanske kan komma dithän i större utsträckning i framtiden? Kanske kan vi även bidra aktivt till att människor har en möjlighet att få utveckla dessa förmågor? Om vi väljer att tro på modellen om tankesamhället så kommer vi att behöva det.
Louise Andersson
Rådgivare inom kulturpolitik och samtidskonst
Framtiden är nu – Kultursverige 2040
Uppdaterad: 4 Apr 2012 09:25
Kommentera