Superselfies i Sotji

Sochi

En paviljong under OS i Sotji visade besökarnas egna tredimensionella “selfies” på fasaden – I superformat. Bakom installationen låg en kombination av avancerad ingenjörskonst och standardteknik. Och en budget på miljontals euro.

En rysk mobiloperatör ville bygga en interaktiv paviljong I anslutning till OS-området I Sotji, Ryssland. De utlyste en tävling, och vinnare blev den Londonbaserade arkitekten Asif Khan. Hans förslag “Megafaces” utgick ifrån de allestädes närvarande självporträtten tagna med mobiltelefon, “selfies”, som blivit en del av många publika sammanhang. Tanken var att tredimensionella porträtt på paviljongens besökare skulle framträda över fasaden – i realtid.

Mediebaserad utställningsscenografi

För att förverkliga paviljongen samarbetade Khan med teknikteamet på Suisse Iart, ett företag som byggt sitt rykte på att skapa avancerad mediebaserad utställningsscenografi. Utmaningen var att skapa en teknisk lösning som förverkligade idén – på bara sex månader. Utgångspunkten var ett antal bås för 3D-fotografering och en fasad uppbyggd av lysdioder, led, som kunde aktiveras med rörelseteknik.

Research på detaljnivå

I den första fasen av arbetet gällde det att försöka ta reda på vad Asif Khans idé egentligen innebar. Det krävde en hel del research på detaljnivå, till exempel för att ta reda på hur hög upplösning fasaden behövde ha för att åskådaren ska kunna identifiera pixelmönstret som ett ansikte. Det avgjorde hur många lysdioder som skulle krävas för att bygga upp fasaden, berättar Valentin Spiess, vd på Iart och den som ledde arbetet.

Teleskopiska stavar

En annan nöt att knäcka var vilken form av rörelseteknik som var bäst lämpad: ett pneumatiskt system eller ett mekaniskt? Valet föll på teleskopiska stavar, som stack ut ur fasaden. De kontrollerades med linor och I änden satt rgb-leds monterade I en sfär, så att de syntes ur flera riktningar.

Teleskopiska stavar formade ansiktena i 3D.

Kinetisk information

“Selfie-proceduren” ledde till andra utmaningar, där de tredimensionella porträtten skulle förvandlas till kinetisk information. Besökarna I paviljongen uppmanades att registera sig via en app och skriva in sin mejladress. Därefter fick de ett kort med en QR-kod som identierade dem inne I fotobåset och knöt porträttet med personens kontaktuppgifter. Varje fotobås var utrustat med fem kameralinser I olika riktningar. En Microsoft Kinect-enhet hjälpte den som skulle fotograferas att positionera sig rätt framför kameralinserna.

Undvika fula grimaser

Varje fotofil vägde 20 megabyte. Utifrån den renderades 3D-filen av en central server, där själva renderingen tog ungefär en minut med hjälp av ett vanligt 3D-vektorprogram. Därefter kontrollerades bilden av en medarbetare, inte minst för att undvika bilder med fula grimaser och opassande gester. I sista ledet monterades tre porträtt intill varandra och placerade ansiktena så att de syntes en aning från sidan. Programmet utvecklades av Iart och Asif Khan tillsammans. Så sattes bilden in I en tidslinje tillsammans med alla andra bilden och när den visades på fasaden skickaded ett sms till de porträtterade personerna. All användardata hanterades av ett CRM-system (CRM står för Customer Relationship Management).

Kommersiellt projekt

Megafaces var ett kommersiellt projekt, unikt I sitt slag. Budgeten motsvarade miljontals euro och krävde stora mängder ingenjörskunskap. Men det finns billigare alternativ, säger Valentin Spiess:
– I stället för fotobås kunde man tänka sig att besökare tar egna bilder med sina mobilkameror och skickar till servern.

Vanliga byggnadsmaterial

I ett annat projekt som Iart jobbar med använder de vanliga byggnadsmaterial för att skapa en interaktiv fasad för konstmuseet I Basel.
– Vi utgår från en vanlig tegelvägg och monterar röda lysdioder I fogarna. Det ger en illusion av att hela väggen är upplyst bakifrån. Tanken är att lysdioderna ska spegla hur besökarna rör sig genom museet. 

Verena Dauerer
Frilansskribent

Uppdaterad: 20 Mar 2014 14:56 Print