Clara Åhlvik: Jag hoppas på ihållande debatt

GÖTEBORG

Clara Åhlvik.

Ond design blev en medial snackis långt före öppnandet. Beror det på utställningskonceptet i sig eller en smart kommunikationsplan? Spana träffar Clara Åhlvik, en av hjärnorna bakom utställningen, och pratar träffsäkerhet.

Clara Åhlvik har ett förflutet som VD på Svensk Form och intendent på Jönköpings läns Museum. Hon har framgångsrikt producerat utställningar som Take Action på Världskulturmuseet och Craftwerk på Jönköpings Läns Museum. När vi pratas vid för första gången närmar hon sig upploppet och öppnandet av Ond Design på Röhsska museet i Göteborg. Pressvisning och vernissage ligger runt hörnet och temat, cynism och direkt ondska – sällan skådade delar av designhistorien – väcker bred nyfikenhet. Medier står i kö för att få intervjuer och Clara Åhlvik hoppas att det bettyder att utställningen kan väcka en ihållande debatt. Men, hon tar samtidigt ingenting för givet. 

”Vore väldigt tråkigt”
– Jag har jobbat så länge att jag slutat gissa hur det ska gå. Jag har gjort utställningar som jag trodde skulle tilltala få, och fått sju sidor i Svenska Dagbladet, och jag har gjort utställningar som jag trodde att pressen skulle kasta sig över, och fått en artikel i en lokaltidning. Med den här utställningen hoppas jag att folk reagerar och faktiskt diskuterar frågorna vi tar upp. Det vore väldigt tråkigt om folk gick hem, kände att det var ”en bra utställning” och sedan inte mer tänkte på den.

Första impulsen
Det är två år sedan Clara Åhlvik fick frågan om vilken utställning hon skulle vilja göra på Röhsska museet. Tankarna om Ond Design var de första som slog henne.
– Det talas ofta om den goda designen, och då är det intressant att se vad som är motpolen. Design kan utan tvekan vara ond, och då är det viktigt att ett designmuseum lyfter också den aspekten. Jag tror frågeställningarna i den här utställningen är viktiga för många unga, och för många verksamma inom designsektorn.

Åsa Lockners porslinsfigur ”Ballerina” och detalj av Alexander McQueens aftonväska "Knuckle Box", ur Röhsskas samlingar.

Oväntad skepsis
Inledningsvis gjordes en inventering av museets egna samlingar. Flera verk lyftes fram för att visas i en något annorlunda kontext än tidigare och det bildades tre externa referensgrupper med forskare, designers och museipersonal. Clara Åhlvik berättar att projektet möttes av en stor entusiasm i referensgrupperna och bland museets personal. Svårare var det att låna in material från andra museer. Inte sällan möttes hon av skepsis hos verksamma inom designvärlden.
– Det var en ny situation för mig, att antingen inte få några svar alls på mina förfrågningar eller få höra rätt ut att designers inte ville associeras med ondska. Men, med några få undantag så har vi fått tag i föremålen vi velat visa upp. Och vi har haft en fantastisk process här på Röhsska museet, all personal har varit väldigt engagerad i projektet.

Intresset verkar vara stort utifrån, precis som med flertalet av dina tidigare utställningar. Hur arbetar du med att locka press till museerna?
– Jag tror inte det beror på att jag har gjort något specifikt för att få den uppmärksamheten. Jag har inga speciella kontakter med journalister utan gör mina pressutskick på samma sätt som alla andra. Jag tror snarare tror jag att det handlar om att jag har en hyfsad känsla för timing, och vilka frågor som kommer att vara intressanta för den målgrupp man vill diskutera tillsammans med. När jag väljer utställningstema så jag tittar mycket på vad som händer internationellt. Frågeställningarna kanske inte har landat i Sverige riktigt än, men de kanske är på väg. De kommer ju alltid hit för eller senare.

Lyx och överflöd, till vilket pris? Ond design väcker viktiga frågeställningar menar Clara Åhlvik.

Sänder direkt
P1 Morgon sänder live från Röhsska Museet timmarna före pressvisningen den 6:e september. När portarna öppnas klockan tio fylls lokalerna av journalister från TV, dags- och veckopress.
Utställningen visar på flera aspekter av Ond design – ett borgerligt överflöd, cynisk design konstruerad för att förgöra och förtrycka och kritik mot västvärldens konsumtion. Utställningen lyfter frågor om vem som egentligen får betala priset för kläder och elektronik, varor som på många sätt är för billiga att köpa.

”Slår brett”
I ett av rummen, där det under utställningens gång kommer att hållas workshops och finnas möjlighet att fördjupa sig museets referensbibliotek, möter Clara Åhlvik pressen tillsammans med Röhsskas chef Ted Hesselbom och Världskulturmuseets Klas Grinell, som fungerat som en extern resurs under utställningens tillkomst.
Frågorna kretsar kring begreppet Ond Design och hur brett museet har valt att tolka det. Jag träffar Clara Åhlvik efter att hon har gjort en handfull intervjuer, för att prata om just bredden.
– Det är ett väldigt brett ämne, egentligen omöjligt brett att tackla. Jag har känt vissa farhågor för att folk medvetet ska misstolka delar av vår kritik, och isolerat mena att vi påstår saker. Samtidigt är jag nöjd med att vi slår åt alla håll. Vi riktar inte bara kritik mot kapitalismens baksidor utan även mot vad statlig styrning kan innebära. Vi visar ju egentligen att alla är en del av det här. Ond design finns överallt.

Pressvisning.

Utställningen huserar på en relativt liten yta, sett till ämnets omfattning, och en stor del av ytan upplåter ni till workshops. Hur har tankarna gått kring det?
– Det har varit från början en väldigt stark vilja – att det inte bara ska vara en utställning där man går runt och tittar – utan också gör saker. Vi har jobbat mot skolklasser. Vi vill att de ska inta rummet. De ska kunna sitta där i workshops, kunna göra saker och påverka de här stationerna.

Infriad förhoppning
Omkring 500 personer tar sig till vernissagen på Röhsska Museet och köer bildas i trappan för att ta sig upp till andra våningen där utställningen visas. Efter helgen får utställningen en positiv recension i GT och i samma tidning tas Ond design upp i en ledartext rörande designaktivism. En debatt som Clara Åhlvik gläds åt.
– Det är den diskussionen jag hoppades att utställningens tematik skulle leda fram till. Viljan att göra något!

Johannes Kjellgren
Frilansjournalist